Best day ever!
Jaaa, förra onsdagen var helt klart en av de bättre dagar jag upplevt de senaste tio åren. Okej, kanske att det kommer på en andra plats tätt efter Wilhelms födelse förra året. Men sedan kommer onsdagen förra veckan, minns ni att det typ var en av de första riktigt varma dagarna, som man sedan dess nästan blivit lite bortskämd med.
Vi gick upp precis som vanligt, åt frukost och skulle sedan planera upp dagen. Johannes ville ju så klart dra igång renoveringsprojekt, men jag kände för att ha en härlig semesterdag. Visste ju att Johanna var på kusten i deras stuga, och hade sagt att vi gärna fick komma och hälsa på. Tänkte, ähh, vad fan, vi packar och åker!
Drog iväg fem i tio, ringde Johanna och hörde om jag skulle handla nått på vägen, vilket vi skulle, och kvart över elva stod vi på altanen i Uddevalla. Då hade vi ju nästan hela dagen framför oss att bara njuta, och det ska jag säga, var inte det minsta svårt. Superhärligt väder, varmt i vattnet och gassande sol på altanen. Wilhelm var ett underbarn, och tyckte att livet på kusten också var toppen, slängde sig dock i havet med både kläder och blöja innan jag hann hindra honom, halvt påklädd hoppandes på ett ben och det andra kvar i byxorna. Måste ha varit en syn det med.
Wilhelm och pappa på väg till stranden.
Mammas försök att få Wilhelm i badkläder innan badning!
Jippiiiiii, här kommer vår lille vattenkille!!!
Mamma och Wille strandhänger!
Käkade god mat, grillade korv först och sedan åt vi baguetter på typiskt kustenvis med goda röror ifrån fiskbilen. Johannes gjorde en vända till Torp för att köpa bildelar och lite annat. Medans jag och Johanna satt och stekte på altanen, Eller iallafall jag, johanna hade ju typ 60 i solskyddsfaktor, Jag körde utan, något jag fått sota ett par dagar efter för....
Sedan när klockan var dags för kvällsläggning på Wilhelm så packade vi in oss, efter en toppendag, i bilen igen och styrde hemmåt. Detta bara vi måste göra igen! tror nästan jag skulle vilja köpa in mig på ett hörn i den där stugan, så avis är jag på er!!!!
Ett stort grattis!
Altid lika trevligt att komma bort på lite kalas, och vilken god tårta sen då. Moussetårta, jordgubb-tror jag,från Söderströms i Lidköping så klart. Helt underbar!!!
Eftersom vi imorgon ska åka till Ikea i göteborg, och jag visste att Johanna inte hittade den matta hon letade efter sist hon var där så har jag lovat att köpa den till henne. Så i present i dag fick hon bara lite torftigt av min saft och syltnings skörd... Hoppas ändå det ska smaka så länge!!
Wilhelm var som vanligt alldeles övertrött och härjade runt, försökte väl lägga honom i ca en timma innaan han helt utmattad inte orkade med mer utan la sig ner för att sova. Är ju lite svårt att på kalas i en tvårums lägenhet att få så pass lugn och ro för honom att sova.
Vi blev kvar jättelänge efter det att de andra kalasgästerna hade åkt hem, Vet verkligen att vart tiden tog vägen, men när vi kom till bilen var klockan redan halv elva. Det är liksom som att allt upphör när Wilhelm har somnat, för då har vi ju helt plötsligt inte alls bråttom för att passa någon av hans tider. Och sedan är det ju så trevligt att träffa Johanna och Simon också.
Simon hade köpt en riktigt fin klänning till Johanna i present, som jag tvärr inte tog någon bild på (ovanligt va??). Får tigga en att lägga ut här nån annan dag!
Sov nu så gott hjärtat,din första natt som 22-åring, och än en gång, massa grattiskramar ifrån oss!
Glue under fötterna!
Som pappas kompis Henry skulle ha sagt, eftersom han uttalar alla engelska ord på sitt lilla speciella sätt.
Har nu saftat och syltat i en hel vecka, så fötterna sitter snart fast i golvet i köket. Men vilket lager vi har kommit upp i, ca 30 flaskor saft och 15 burkar sylt. Synd bara att man inte känner en alkis som kunde förse en med tombuteljer, för det är verkligen en bristvara här just nu.
Kvar på denna säsongen är väl att försöka få ner en massa sötbär i frysen, prova att göra en omgång saft på dem först så klart. Plocka Svartvinbär hos pappa och frysa in, koka vinbärsgelé samt se om det finns några blåbär ute i skogen....
Sedan tror jag att jag går i idé, med alla mina saftflaskor!!!!
Har gjort jättesöta ettiketter till alla flaskor också, med innehållsförteckning och vart bären kommer ifrån.
Upp till kamp!
MEN, och det är verkligen men! Nu har jag hittat det dammigaste placet på länge alltså.
Vi köpte ju ny säng precis innan Wilhelm kom till världen (alltså styvt ett år gamal), Sedan dess har jag mycket noga, bytt sängkläder var fjortonde dag och dammsugit lite på bäddmaddrassen när jag tyckt att det har behövts. Så idag när jag fick för mig att tvätta även våra täcken och kuddar och lyfte på bäddmaddrassen, fick jag till min stora fasa se något riktigt hemskt:
I sömmarna på den tjocka madrassen var det helt fullt av gamla döda hudceller, damm cch kvalster. Ursch alltså! Och allt detta på mindre än ett år.... Från och med nu blir det till att städa sängen rakt igenom var gång det byts sängkläder. För i ärlighetens namn, hur många gånger har man ens funderat på att ta en kik där under??? Här är det antalet lika med noll iallafall.
Så, jag går gärna i täten för korståget mot snusket i sängkammaren runt om ute i stugorna. Ta en kik så kommer ni kanske göra lika makabra upptäckter som jag.
Måste säga att det nu sprider sig en ruskigt obehaglig känsla i kroppen. När jag kan hitta såna här hesktheter i mitt hem, vart finns det då mer för ställen jag inte har ägnat en enda tanke åt att städa????
Ny cupé!
Efter att återigen blivit mailbombad av Linda med tips på blocket-annonser på spjälsängar liknande den vi har, så har det nu denna gång gett ett posetivt utslag. Vilket jag är djupt tacksam över!
HIttade äntligen en exakt likadan spjälsäng som den jag har till Wilhelm. Fast detta var tydligen någon de´lux modell. Som har de "nya" standardmåtten på säng, vilket gör den lite större och så har det tydligen varit en gavel som man kan höja och sänka automatiskt, men det var något som hade gått sönder, och om man nu skulle ha kunnat använda den funktionen så förstår jag inte alls hur man skulle kunna skruva ihop den över huvud taget. Men mig bekommer det inte alls eftersom den dels var billig och även precis en sån jag ville ha. Värt både varenda krona och alla milen ut i tassemarkerna. Skönt att jag kan bocka en grej på min vill-ha-lista!!!
Wilhelm har nu fått byta upp sig till den nya lite större sängen, eftersom han gärna ligger på tvären i sängen. Och sedan orkade inte jag skruva av vaggfötterna nu (som Wilhelm lärt sig missbruka, med sina hela-havet-stormar-lekar, och inte behöver mer) för att sedan skruva på dem igen på den andra sängen till jul. Så, den late gör de bästa uppfinningarna. Enkel lösning!
Renoveringshaveri!
Jaja, så har det hänt igen. Att i gamla hus väntar de mest oroande överraskningar, är en sanning som består.
När vi här i Torsdags skulle till att börja byta de två ytterdörrarna som vi köpte i höstas, till våra grovingångar. Tyckte verkligen att vi låg bra till med planerna på semestern innan detta.
Så började Johannes plocka ut den gamla dörr karmen och blev överraskad med ett superprojekt. Hela fastun var rutten och det fanns inget golv att isolera i över huvudtaget - TYPISKT ALLTSÅ!!!!
Så nu har vi rivit hela vägen ner till bärget som är under huset och börjat bygga upp igen, med dubbla golv så vi ska kunna isolera och få en varm och fin köksingång.
Fast det är ju fint med de fyra neter i takhöjd som vi har nu också, synd bara att det blir ett trappsteg ner rakt utanför köket på 90 cm.....
Härlig sommarbild!
Var tvungen att ta kort på dessa här ute på parkeringen! Sällan man ser att fjärilar riktigt samlar sig så här.... Sedan är jag ju mycket svag för fjärilar också!
Arkiologfynd
När Johannes började riva golvet i hallen visade det sig att vi skulle iallafall göra en glad upptäckt. För där under golvplankorna hittade han en liten glasburk med ett brev i, som var daterat till den 24 oktober 1937. Det var faktiskt riktigt roligt!
Två små barn har skrivit med den finaste skrivstil de kunde lite om sej själva och vad de gör, en går i 5:an och en i 3:an. Föräldrarna är på taklagsfest hos mormor´s. och for i går kväll. Jätteroligt läsning!!! På baksidan har de skrivit: "Ostanvind och Västanblåstar väntar brev med nästa" hmmmm.... kryptiskt men roligt ändå!
Funderar på att lägga tillbaka brevet, eller iallafall ta en kopia och lägga ett eget också under golvet innan Johannes hinner spika igen det, vore nog roligt för nån om 71 år att hitta det.... Vad tror ni om den idén??
Skördetider!
Just som jag hade helt gett upp tanken på att få i några jordgubbar i frysen från den här säsongen, så for det i en liten jävel i mig när jag såg annonsen i tidninger att de i Truve fortfarande hade lite självplock kvar. Men bara tills lördag!
Så det blev att väcka upp Linda på hennes lediga dag och jaga iväg henne dit, sedan krävde jag henne på en fika också. Men Linda som är så snäll och mån om alla, såg även till så vi fick lite riktig mat i magen också innan vi fikade.
Wille gillar jordgubbar han! Flisan, för tillfället lugn i sin vagn!
Medans jag och Linda sliter för att få fulla hinkar!
Själv plockade jag två tioliters hinkar, och har väl fått ner lite över hälften i frysen, skönt, nu är resten av året räddat.
Kan också säga att det inte alls var det ultimataste att släpa med sig två lite smågnälliga ungar och två vagnar ut i jordgubbslandet, men vad skulle man göra då???!!
Kvällen är räddad!
Jo, H&m´s nya höstkatalog, ska jag lusläsa, och se om jag hittar något fint till magen när vintern börjar yra...
Och sedan är det ju så klart Allsång påSkansen, går absolut inte att missa. Med undantag för förra tisdagen då Linda fyllde år. Men vi har kollat det avsnittet i efterhand på datorn.
Hepp nu ska jag bulla upp mig i soffan med höstkatalogonen, allsång och en massa massa enorma bigaråer.
Dubbelt upp!
Wilhelm tänkte dock inte ge Flisan chans att vila ut på morgonen inte, utan drog igång redan 6:30 söndagsmorgonen till ära, Jippi! Det var bara att stiga upp, allihop. Johannes försvann ju ner givetvis. Så jag fick ställa de små liven på rad vid skötbordet och byta en blöja först sedan nästa, klä på Wille och sedan Flisan. Det svåra kom ju när jag skulle gå ner med ett barn på var arm och trappgrinden var stängd, blev att skrika på Johannes.
Sedan följde dagen i en enda deja vu, allt man gjorde en gång fick man göra en gång till. Två barn att mata, torka, klä på ytterkläder, mata igen... osv. Måste säga att det känndes som att det skulle funka riktigt bra, som ett rullande band, man gör samma saker hela dagen.
Det är så kul att se dem nu ihop också, eftersom det skiljer ett halv år på dem, och fram till alldeles nyligen så har det märkts så tydligt. Felicia började ju typ gå när Wilhelm vände första gången ifrån mage till rygg. Och nu så är det nästan ingen skillnad alls...
Så men andra ord: Flisan Was Here, men efterlämnade inte alls med den förödelse som hennes mamma planerat för.
Det här gör vi gärna om. I fall vi blir betrodda fler gånger från Essgärdet!!
Flisan kör Wille på flakcykeln i ösregnet.
Hon är här!!!!
När Agneta åkte med mig på bröllopet i lördags kom jag ju på att jag skulle fråga henne, och det gav äntligen ett lyckat utslag. Vi hamntade kärra i går morses efter att ha ringt och väckt upp en hel stackars familj bara för att fråga om vi fick låna deras kärra. Förstår mig verkligen inte på tonårs föräldrar, ligga och dra sig långt fram på förmiddagen (kl 9) Går inte tonåringar också upp två minuter i sju, varenda morgon??
Nåväl, sedan bar det av till Lovene och lasta på hästrivan, Agnetas man skötte det så fint med frontlastaren, gick ju på en halvminut. Värre var det när vi skulle ha av den här hemma på gräsmattan. Både jag och Johannes tog i så vi blev blåa i ansiktet, och den rubbade sig inte en millimeter. Efter att ha puttat och ryckt åt alla håll som gick fick vi till sist av den. Och då var det ju inga som helst problem att flytta runt den i trädgården precis som vi ville efetrsom den rullade så fint på hjulen. Nu har den fått sin framtida plats utanför lillstugan, eftersom jag tyckte att de två passar ihop, lite från samma tid och så där. Tänker plantera klätterväxter i den, men det kanske får bli nästa år....
Kärlek spirar!
"Snabbfika"
Är det någonting som nu mera har fått en helt annan innebörd sedan man fått barn så är det ju snabbfika. Tror inte vi en enda gång sedan Wilhelm kommit, klara oss under tre timmar när man åker hem till folk för en liten oskylldig fika. Nej för då har man suttit precis så där lagom och hunnit kolla runt det man kom dit för eller så där. Och sedan om man nu skulle åkt hem då, så är det just då lagom för Wilhelm att äta lunch, eller något annat mål mat, som infaller. Därför blir man kvar lite extra och tycker att det är lika bra att få det överstökat också. Har nu insett att vi bara måste ta tag i oss själva och styra upp det här. För snart kommer vi bli familjen som ingen vill ha hem längre, eftersom man aldrig blir av med oss!! Hihhi!
Igår var vi hur som helst på vad som skulle varit en snabbfika hos Stina, Frida och Magnus. Eftersom vi inte träffats på evigheter nu så blev vi hängande kvar där precis så där länge också. Men vi hade jättetrevligt, fikade supergod chokladkaka och kollade in allt de hunnit med sedan vi var där sist. Och jag måste verkligen säga att jag är så himla avis på det engagemanget som verkar råda hemma hos dem, inget är för stort eller för jobbigt, de hinner allt. Hade önskat att vi haft hälften av det, här hemma i vårt renoveringsruckel...
Höjden av...
Och inte nog med det, jag blev dessutom omkörd av en MJÖLKBIL också, det måste ju ändå vara höjden av att köra långsamt.
Det var kanske fem centimeter vatten på körbanan och bilen bara krängde i den spåriga vägen. Tur att alla andra också tog det så himla lugnt, ja, förutom mjölkbilen då! Nästan hemma så slutade skyfallet lika plötsligt som det hade börjat 40 minuter tidigare.
När jag kom in och berättade om min jobbiga hemfärd för Johannes, var hans kommentar: "regna det, vart då??? Här har det ju inte ens duggat".....
Petras inflyttningsfest!
Vilken helt superlägenhet hon har fått nu alltså. Färgerna gör ju så klart sitt till, men den ligger ju MITT i stan, tror inte det går och komma mer mitt i överhuvudtaget. Visst den är inte super stor med rymde ändå 15 personer i går, gott och väl.
"min" turkos randiga vägg. Snygg va??
Den gröna väggen med stort G!
Kuddarna som jag sydde!
Lampskärmen i inflyttningspresent!
Petra partyposar eller nått!
Jag och Petras goa kompis Sussi!
Sussis kille Linus, som åt upp allt godis! =)
Petras klasskompis Stina fick ett glas vin över sig, och var uppriktigt "blöt". Fick hjälp av Jessika med hårföna att torka upp innan det var dags för öltälten!
Dagens outfit!
Så var det ju det att man skulle åka någonstans utan barn, och det ska jag säga är inte bar afördelar med. Inget barn = Inget belägg för att kånka runt på en enorm skötväska med en massa sakar man BARA måste ha med sig överallt. Och jag är ingen handväsketyp, hatar den näst intill. Det är bara ett nödvändigt ont för att inte behöva se ut som en hamster i fickorna. Rotade runt här bland mina saker och hittade en kär gamal vän. Som jag fått när jag var riktigt liten till min utklädningslåda av mormor. Sååååååååå himla söt bara! Nu ska jag ALDRIG mera gå någonstans utan den!
Visst är den fin, min lilla pottmonä (eller hur man nu skriver det) Rymmer precis de kort man måste ha med, lite pengar , kamera och mobil, med våld går även bilnycklarna i också. Och ett lippgloss så klart.
Det bäst av allt är att den är äkta gamal, inte någon ny grejj som jag bara måste köpa för 399 kronor. OCH, det är bara jag som har en sådan. Avis ni blir nu va???
Ledig fredag med massa måsten!
Fick iallafall klart kuddarna till Petra på en timma och sedan var det ju bara lite pyntning kvar. Plockade körsbär på förmiddagen innan Wille sov. Käkade lunch, Wilhelm älskade min pasta och pastasås igår, åt som en liten häst. Sedan slank Johanna in på en av mina nybakta bullar och en kaffe. Som jag dessutom fick försöka tviga i mig UTAN mjölk. Fy F**n!
Bullbak!
Bullbaket gick som vanligt bra iallafall, när vi kom dit var det lagom för Wilhelm att sova förmiddag, så jag hann ganska långt innan han vaknade. Blev väl totalt 170 bullar tror jag att fylla frysen med, så nu har jag äntligen något att bjuda på när det dyker in vänner på en fika.
Pappa tyckte ju så klart att Wilhelm också skulle få var med och baka, var lite svårt för honom bara att förstå att man fick äta en sorts bulle och inte den andra...
Wille bakar bullar, och har nog smakat lite på degen också!
Att göra:
........, Elias, Johansson
För är det så att vi hela familjen en dag ska behöva heta Kananen i efternamn så skiter jag hällre i att gifta mig. Kan ju tillägga att det inte blev bättre av att Johannes mamma upplyste mig om vad det betydde häller: Lilla Höna. vem vill heta det eller??? Inte jag eller Wille iallafall.
Alla tre verkar må riktigt gott nu i hemmets trygga vrå, och igår när jag tittade in hade den lille varit lite ledsen på eftermiddagen. Då sa jag till han det att det var hög tid att börja sätta lite krav på sina föräldrar nu, så de inte tar lugnet för givet! Vad skönt det är att det är fler som kommer få se att barn verkligen kan ta över en hel värld, fast de inte ens kan äta fast föda än!!
Ultraljud!
Nåväl, känslan är en aning konstig måste tilläggas. Fram tills dess att man ligger där på britsen så är det bara jag, och ingen annan än jag som kunnat konstatera att jag är gravid. Gravtestet gjorde jag i ensamhet, visseligen visade jag det för johannes, men han kan ju inte bekräfta att det faktiskt är äkta och mitt. Och sedan på inskrivingen är det ju ingen som ifrågasätter om man VERKLIGEN är gravid, utan bar tar det för givet. Så, båda mina gånger när vi hamnat där på ultraljudet och barnmorskan för instrumentet mot magen så har jag hållt andan och tänkt att det kanske inte är någon bebis där inne.
Men, vilken tur, det var EN bebis den här gången också som simmade runt där inne. Johannes hann skrämma upp mig rejält i bilen på vägen in till sjukhuset, med att säga att han trodde helt hundra på att det skulle vara två denna gången. Känns faktiskt riktigt skönt att det även denna gång "bara" blir en eftersom det skilljer så lite på Wilhelm och "knytte".
Bebisen var oerhört välmående och såg ut att ha det bra. Barnmorskan vi hade måste ha varit superduktig på sin sak, för vi fick verkligen se hela våran lilla bebis, jättefina och klara bilder. Vilket man absolut inte kan säga om Wilhelms ultraljudsbilder. Kan kanske också ha betydelse att vi är lite mer med på vad det är hon pratar om också. Förra gången var det ju bara en massa grå gegga på skärmen och hon satt och sa: titta där är hjärtat som pickar så fint..... Båda jag och Johannes tänkte då. jahaja, säger du det är den där gråsvarta gröten är hjärtat, ja, då är det väl så. Men nu kunde vi ju själva se vad som var vad osv... Det är här du ska sluta läsa Johanna!!!!!
För nu tänkte jag berätta vad vi har för funderingar kring vad det kan vara... Barnmorskan sa vid ett tillfälle så här: "Jaha, han (Wilhelm) är bara 13 månader, då får han bli stor tidigt när han får en lillasyster!!!, eller jag menar lillasyskon" Trots detta så tror jag mig själv, både tre och fyra gånger sett en liten snopp på bildskärmen. Och nej! Jag tror inte alls att det var navelsträngen, liksom fel form och fel ställe. Så vi tror här nu stenhårt på en liten lillebror med tomten. Eller ja, förresten kanske skulle nämna också att datumet vi fick efter ultraljudet var 23/12. Jag bara skrek rakt ut till barnmorskan att hon skulle hälsa Lennart (sin chef) att han nog fick fira jul ensam då, för Stina klamrar jag mig fast vid på förlossningen! För inte kan vi ju åka och "hämta" (som Johannes uttrycker det) en bebis utan Stina inte!
Skärpning!
Semestervecka
Imorn vänter det en antiklimaxdag i renoveringen också, efersom jag ska åka och hjälpa till på cafét vid lunch. Just nu, när johannes är hemma och allt annat sliter och drar i en åt alla håll så känns det bara jobbigt att behöva åka dit också. Men det är ju jäkligt roligt med, och nu är Carina tillbaka ifrån sin semester.
jajja det är det som händer här okring för tillfället! Ingenting med andra ord, därför lite bloggtystnad!
På fötter igen!
MEN, när vi väl kom till Levene så insåg vi att vårat uppdrag skulle bli mycket större än vi från början hade trott. Så hela helgen har vi bott hos David och Jenny och städat, badrum, skurat golv, moppat, dammsugit och rensat kylskåp. Och natten mellan lördag och söndag sov jag 3 timmar, där imellan var det upp var timma och byta i tvättmaskinen och torktummlaren. Så fint det blev, och vad glad jag är att vi kunde göra detta för dem. Få det fint och i ordning så de kunde komma hem i all sköns ro med sin lille gullepojk.
Lyckligvis fick de äntligen igår komma hem på permis tills idag. Och nu håller vi tummarna för att det blir en tur och retur resa till näl idag så de får komma hem och allt trassel är över.
Vi blev faktiskt inbjudna redan igår kväll för att hälsa på och få en liten skymt av den lille (dock togs inga bilder, då jag inte hade hjärta när han nästan sov hela tiden). Måste verkligen säga att det var en av de trevligaste kvällarna som vi haft på riktigt länge. Vi tog med oss så vi kunde göra tacos och sedan satt vi mest och pratade, Wilhelm somnade jätteskönt i sin resesäng och sedan var det ju ingen bråska alls.
Vår lilla hemkomstsurprice hade verkligen fallit i god jord. Jenny berättade att när de klivit innanför dörren hade hennes mamma utbristit: "vad fint ni har gjort här!" Varpå Jenny sa: "det är inte vi", och sedan med tårfyllda ögon sagt: "Mamma, jag tror att änglarna har varit här!!"
Det där, mina vänner, det är ett tack som smäller bra mycket högre än all betalning i världen för väl genomfört arbete.
Och ja! Jag fällde faktiskt en tår när hon berättade detta, känns värt varenda timma vi lagt ner med en hel del otäcka penecilin odlingar. Måste nog säga att detta, det är riktigt sann kärlek, Att ta hand om dem som man har runt omkring sig, och ställa upp, långt utöver sin egna ork och bekymmer. Fy vad jag tycker om er hela lilla familjen Johansson-Kananen. (notera, precis som vi)
Lina dissar!
Idag gäller det felix tomat ketchup. ALLA vet ju att jag är ett litet ketchup monster, och korv framför allt är oätligt i alla former utan ketchup, till och med på julbordet. Så var jag nu lite streesad sist jag skulle handla och roffade åt mig en ketchup som stod i hyllan. Och idag var första gången jag skulle äta av den-skitäcklig. Den lyckades förstöra min pastalunch (som förövrigt är en av mina gravidcraves) och Eriksons grillkorv nu till kvällsmat. Vad ni än gör gott folk, köp den INTE!! Han den där griniga gubben ni vet, som lyckats överleva med samma kärring i minst 75 år,på reklamen för felix. Han måste ha fått RIKTIGT bra betalt för att hålla med sin fru när hon säger: "den smakar precis som vanligt" och han då instämmer: "mja, det kanske den gjorde"!!!
Bebisklädsfynden!
Turkosrandig body, långärmad med supersmart knäppning (tror jag till och med David klarar sig på).
Bamsebody, långärmad
Vanlilg vit body, kortärmad
Oranga byxor, med smart knäppning i grenen för lätta blöjbyten
Två par små, små sockar.
För övrigt så har jag nu äntligen tagit mod till mig ringt dem, utan att gråta eller bli ledsen en enda gång!
Så klart dock efter ett långt samtal med min underbara jourbarnmorska Stina, hon är verkligen toppen att ha hon!!!
Läget var som förut, bebisen som fortfarande inte riktigt hade fått något namn, låg kvar på neonatalavdelningen där de barn som behöver lite extra hjälp får vara. Han låg på värmedyna, men skulle förmodligen få flytta in till Jenny och David på BB avdelningen. Jenny sår började läka och hon tyckte väl att det hade avtagit lite med den värsta smärtan. Eftersom hon inte förrän idag kommit upp ordentligt så hade hon eventuellt fått lite koagulerat blod i livmodern och var något spänd över magen fortfarande.
Nu håller vi alla tummar vi har på att de piggar på sig ordentligt över helgen och får komma hem till Jennys födelsedag på tisdag (vilket även är Lindas födelsedag).
Så skönt att prata med dem och höra att allt var "okej". Dessutom frågade jag om de ville vi skulle kolla till något hemma eller så. Har nu pratat ihop mig med Johannes mamma så vi ska åka dit ihop och bädda spjälsängen m.m.
Har packat Wilhelms gamla kläder och märkt upp, i sann Linda Borg-anda, så att de kan låna dem. Men vad lite kläder jag har i de små storlekarna, får nog bli en topptraderare från och med nu, här behövs det fyllas upp lager minsann!
Linda är en bra tokig toka!
För vilken lastbilschaufför som helst så låter garanterat detta som vilken arbetsdag som helst. MEN för oss vanliga dödliga så hoppar hjärtat i halsgropen. Först små barn i lastbil och sedan ha en bil i last också. Följde deras färd under förmiddagen i dag med förundran. Men självklart så fixade ju Linda detta galant, råder inga tvivel om vem som är Dafgårds vassaste tjejchaufför!!! Härligt jobbat gumman!! Du har ju inte bara klarat ditt uppdrag med bravur utan du har ju dessutom visat oss allihop att det visst går att kombinera familje- och yrkesliv!! Hhahha!
Halv sju blev jag informerad med den här bilden i mobilen. Flisan lastad och klar för sin första lastbilstur.
Eftersom jag bara vägrade tro på Linda att man kunde få in en ford i bak i en lastbil så var hon tvungen att föreviga detta kortet till mig. Briljant, bränslesnål parkering!!!!
Äntligen hemma
Se vad lycklig man kan bli av en balja med vatten.
Vart är det nu man fyller på, när vattnet tar slut i vattenkannan???
Bör kanske också tillägga att när pappa kom hem fick både han och Wilhelm ta en grundlig dusch, men vad roligt wille hade ute i bara badbyxor.
Supermatchning!
Rödvit randig body från Lindex och jeanskortis, flisan har visseligen kjol och Wille shorts. Men annars är de ju perfektmatchade. Eller hur??? Tala om telepati!
Första dagens
När vi var klara med fotograferingen i stan , och tagit en snabb fika med Johanna på hennes jobb. Så ringde Linda och undrade om vi inte kunde luncha. Drog då iväg till mitt och Johannas stammishak (efter 3B då så klart) Hos Mimmis. Själv gillar jag kombinationen att man kan få en superfräch sallad som de gör mitt framför ögonen på en, eller riktig lagad husmanskost. Jag föredrog idag den sistnämnda. Och som den katastrofala mamma man är så hade jag inte alls planerat för att vi skulle vara i stan när Wille behövde få lunch, utan lämnat hans matburk hemma. Som tur var så hade de Pasta Bolognese på dagens, så vi bad om att få två små barnportioner till Flisan och Wille. Wilhelm mumsade och åt glatt av sin livs första både dagens och shoppinglunch. För sedan när vi ätit klart så gled vi givetvis in en sväng till på Lindex.
Idag satsade jag på att hitta kläder till mig och framför allt då, något som det går att lägga ut lite i. Hittade tyvärr massa fint som satt perfekt på min lilla kalaskula och fanns gott om utrymme kvar. Toppen att äntligen fått fyllt på garderoben lite, dock tömt plånboken. Bilder kommer imorn.
Wille hos fotografen
En annan tråkig nyhet som slog mig idag,var att jag som planerat sedan Wilhelm var på dan typ för stor för att vi skulle kunna ta ett visst kort på honom, tänkt ta det med nästa bebis. Och gissa på typiskt då eller. Då har Anna-Karin bokat en semester från den 20/12 till den 20/1, betyder alltså att jag måste gå över väldigt länge eller se till att bebisen kommer mycket för tidigt, men då är vi ju kanske inte ens utskrivna tills dess att hon hinner åka. KOrten måste nämligen tas den första eller andra veckan, innan bebisarna får för mycket styrsel i kroppen.
Snabbshopping på Lindex
Eftersom Linda tidigare hade köpt de här fina Bamse sockarna på Lindex till Wilhelm så var jag bara tvungen att köpa.....
...Denna matchande body med samma tryck och mönster, också från lindex bamsekollektion.
Och en hel massa fina kläder till Jenny och Davids lille pojk, som jag 25 minuter innan fått reda på tittat ut. Eftersom Lindex just nu har kanon reapriser så blev det ett par stass till den lille. Gå själva in på deras webbshop och gör riktiga kap där du med: http://www.lindex.com/SE/StartPage/StartPage.aspx Lägger upp bilderna på babystassen imorgon istället!
Hormonstinn...
Så är jag nu så hormonstinn att jag bara stortjuter så fort det är minsta lilla... Det började nog igår när Jenny skrev att vattnet gått för henne, sedan har jag inte kunnat jobba och varit jätte nervös, sovit konstigt i natt, eller typ inte alls. Storgrät som tidigare nämn över hunden igår, gråt imorses på väg till bilen, först för att Wilhelm skrek för första gången när jag åkt ifrån han och sedan för att han vinkade så glatt i fönstret när jag åkte iväg. När jag närmade mid Lidköping kom jag att tänka på David och Jenny igen och började gråta för att de aldrig hörde av sig. Sedan när David äntligen gjorde det, grinade jag för det. När jag nu på kvällen skulle skicka tillbaka till honom grät jag medans jag skrev smset osv.... Kan det vara tjejhormoner kanske??? Sån här var jag absolut inte med Wilhelm i magen. Har nu också konstaterat att det måste vara små pyttesparkar som jag känner, faktiskt ett par just nu.
Så äntligen...
... Kom det ett sms ifrån David att storken äntligen landat. Inte kanske riktigt så muntert som vi hoppats på.... Men bebisen hade nu anlänt, som visade sig inte alls vara den lilla tjej jag trodde, utan en liten gossekusin kikade ut klockan 14:36 idag! Han vägde 4060g (exakt samma som jag vid födsel) och var 51 cm lång. Dock fick de efter 26 timmars krystvärkar hjälpa både pojken och Jenny med ett så kallat katastrotsnitt, som är den värre fasen av kejsarsnitt. Då det oftast är fara för någons liv och måste göras omedelbart. Därför hiner man inte vänta på att ryggbedövning ska ta utan söver modern omedelbart. Dessutom körs den blivande pappan ut ur operationssalen för att inte var i vägen. Så tyvärr fick denne lille killen komma till världen utan att varken mamma eller pappa var närvarande.
David har nu ringt och sagt att Jenny vaknat och alla tre mår bra, trots det snörpliga slutet vid mållinjen. Hoppas verkligen att allt ska gå bra vidare och att det är slut med fadäser för dem här.
Ska försöka finnas till hjälp då det behövs, men måste säga att jag känner en stor klump i mitt hjärta när jag inte vet hur jag ska kunna hjälpa men så jättegärna vill. Vill ju absolut inte att någon ska känna att de blivit trampade på tårna eller att man inte gjort tillräckligt..... Skitsvårt ju!
Hur som helst så kan jag gott och väl leva med att jag hade fel om vad det skulle bli just denna gången.
Än en gång superstort grattis till hela den nya lilla familjen!!
Nytt rekord!
Är det tex någon som förstår hur man lägger till länkar själv så får ni mer än gärna tipsa!
Min lilla snutta
Lundhagas Candle in the wind "Candy"
Candy ute på "risfälten" i Ulvstorp som blev efter en översvämmning!
Sista minutrarna i livet 16/5-07. Och jag med en alldeles för stor willemage som hänger i vägen.
Wille som älskar hunder så mycket hann aldrig träffa henne.
Överlägset den längsta dagen någonsin....
Jenny skickade sms i morses vid kvart i sju att vattnet hade gått och att hon fått tid på förlossning för koll vid 11tiden. Sedan fick hon tydligen åka hem, men valde då att åka till sin syster istället som bor i Trillhättan tror jag. Klokt val i och för sig eftersom Jenny är typ den enda i hennes familj som har körkort. Och för er som faktiskt inte har varit i "labers"- det är INTE att rekomendera att köra bil i det tillståndet!
Så, nu går jag här och kan inte sova, är förbannad på hela världen och att de inte hör av sig någon gång!
Återkommer så fort h*n tittat ut. Men glöm inte vad jag förhandstippat!
Jag har drabbats av bebishysteri!!
1) En exakt likadan spjälsäng som Wilhelm har, eftersom det måste se fint ut i deras rum. och Wilhelm är nog faktiskt inte redo att lämna över sin redan till jul.
Till saken hör ju att: Johannes pappa köpte den av en jobbarkompis. Så vi har absolut ingen aning om vart den kommer ifrån eller vad det är för märke och modell. Vilket försvårar det hela ganska rejält. Så snälla ni hjälp!!
2) En ny bärsele, behöver ju inte vara ny, men ny för oss iallafall. och då ska det vara en babybjörn active. Eftersom denna har mycket bättre stöd för ryggen och inte belastar axlarna så mycket. Den som vi har sedan tidigare har jag knappt kunnat använda utan att få värk. Kruxet med detta är bara att en ny sådan springer loss på 1200 kronor. vilket jag inte heller tänker betala.
3) Jag skriver detta med stora bokstäver så ingen missar det: SOVPÅSE! Det du, det är guds skänk till alla småbarnsföräldrar ute i stugorna. Ett jättelångt nattlinne med snörning längst ner, bara att dra åt. Inga jävla knappar att knäppa eller dragkedjor som skaver upp den lilles supersköra hud eller nyper i halsen. Jag BARA måste köpa 500 stycken, minst.
Uppdatering på knytte!
Tyckte mig förresten igår också, känna en pytte, pytte spark. och ett par idag.... Kanske att det var det, läste ju att det är vanligare att man känner igen sparkarna andra gången och kan på så sätt veta att det är det mycket tidigare...
Så här svullen och solbränd gick jag utspökad på bröllop igår. Notera även min nya fina bonnabränna jag lagt till med dagen till ära efter två timmar på gräsklipparen.
Igår mina vänner....
Toppnotering!
Semester!!
Synd bara att min inte håller i sig i tre veckor som de andra glada lyckats med. Har lovat att hjälpa Carina på Cafét Tisdag, Onsdag och Lördag nästa vecka. Men det ska ju också bli jätteroligt. Får ta min sommarledighet i lite kortare intervaller, ska ju faktiskt vara hemma ända till sommaren 2010...... Låter ju precis hur långt borta som helst.
Igår var jag och Wilhelm och fikade hos David & Jenny (johannes bror och sambo) nu är det bara 4 dagar kvar tills deras bebis är planerad. ÅÅåååååå, jag väntar och längtar sååååå!!! Tror att det blir en tjej, så ni vet, att jag sa det redan innan..
Lämnade av en påse med bra att ha grejjer där igår, men en hel del känner man ju att det är för snart tills man själv behöver dem igen för att man ska kunna låna ut dem.... Får väl handla lite mera pyttekläder till den när h*n kommer istället!
På tal om semester förresten så försöker jag föbrilt planera så vi ska kunna hinna klart med all påbörjad renovering under johannes emester och ändå komma bort hemifrån en liten sväng också, ekvationen går än så länge inte riktigt ihop, men har igår och idag målat runt två fönster så det bara är att spika upp foder runt om när pappa hinner hjälpa oss. Vill så gärna hinna åka ner till Varberg i år och hälsa på Robert en liten sväng, kanske ta Ikea eller Ullared på samma turen också, eller ännu bättre, båda två!!!!! Får jobba vidare på mina planer!
Bloggen!
Kul med lite mera respons och jag ska försöka bli bättre på att svara er också.
Hoppas att Linda B är nöjd med infon om bloggen så här långt.
Min gravidkompis tillbaka!
Vår lilla trädgårdtomte!
Som bor under trappan tydligen har det visat sig den senaste veckan. Och nu sa vår granne även att de sett en liten liten igelkott också... Gulliga!
Heja Petra,friskt humör!!!!!
Måste också säga att min värsta ångest över att jag skällde ut Petra efter noter, när jag försökt fyra gånger med snäll och vänlig ton övertala henne att beige inte är en späxig färg och hon inte behöver ett "säkertkort" alternativ, har nu lagt sig något när jag fick se det underbara resultatet.
Dessutom ska hon ju ha extra cred för att hon helt utan någon vidare argumentation gick fram och pratade med en vilt främmande karl i trapphuset och frågade om han hade en tummstock att låna ut. Tål att skrivas om och om igen:
HEJA PETRA,FRISKT HUMÖR!!!!!
MItt verk, vill jag nog ändå säga, tejpade ränder och målade de sedan turkosa. Tyvärr tog jag ingen bild efter det att vi tagit bort tejpen, får bli nästa gång.
Ser ni vilken härlig färg, vem kan mötas av denna väggen och fortfarande vara deppig??
p.s. Måste skryta med min fickparkering i Trollhättan också, tyvärr är bildkvaliten något dålig men det framgår ändå det vesentliga.
