Bild!
Vad tror ni, kanske skulle lägga den som profilbild?? Näää, då blir det nog inga fler besökare....
Firmafest!
Tur att Johannes närmaste kumpan hade den goda smaken att ta med sin hel svenska flickvän. Att hon dessutom var supertrevlig vägde nästan upp alla de andra.
Maten var verkligen toppen, tror nästan jag kan slänga in att det var det godaste jag ätit. Allt var ju förbeställt så jag kan tyvärr inte riktigt återge exakt vad det var vi åt. Men som förrätt var det skaldjurspaté eler liknande, med precis perfekt mycket och stark sallad... Huvudrätt: Pärlhönsbröstfilé, potatiskaka m.m och efterrätt nån chokladkaka med typ vaniljparfait... Som sagt jättedålig på fin mat och väldigt sällan vi är ute och äter så här, men det var superdupergott.
Jag passade på att INTE bara dricka fanat och sånt där tråkigt utan tröskade mig igenom rondos olika alternativ av alkoholfria viner. Fick ju lära mig av Terese här om sistens att det är avalkoholiserade viner som är goda, de andra liknar jag med outspädd äpplejuice. (Tackl snälla för den kunskapen) NU kunde jag ju brilljera på Rondo, synd bara att servitrisen inte hade en susning om vad jag pratade om. Men provade det mousserande vinet först till förrätten, mmmm så gott. Skulle jag kunna dricka massor av.. Sedan det vanliga Vita vinet till huvudrätten, så där smakade det, lite åt juicehållet. Sedan fick man beställa till showen. Och när johannes chef frågade om hon hann en beställningsrunda till innan så var det bomstopp. Men när jag frågade minuten eftr om jag fick beställa en fanta, trots att "baren" hade stängt så var det absolut inga problem alls. Det kallar jag havandeförmån (MERA) och det var en riktig Fanta också, inte en sån där man ¨får i olika etapper som på mc donalds, utan en med is och riktig mörkgul dricka och apelsin skivor i och pressad apelsin. Läskande som bara den!
För övrigt så: NANNE KNÄCKER som bara den (säger man ens så längre förresten??) Hon är helt grymm alltså, vilken bredd hon har, skrivit massor, gjort massor olika saker och är himla varierad. Inte det minsta rädd att bjuda på sig själv heller, ibland nästan för mycket... Och, ska ni bara höra en enda nanne låt till i livet så för guds skull lyssna på: " jag sträcker mig mot himlen" Och försök sitta stilla sedan. Helt omöjligt!! Första gången jag hörde denna låt, var på min Måndagsgympa som jag gick på i våras i Levene. Och visste ni förresten att det är hon som skrivit Cecilia Wennerstens hit: Det vakraste, och: "som en bro över djupa vatten" bla??
Sedan måste tilläggas att jag helt och hållet gick och kärade ner mig i en av hennes dansare. En något yngre kille i pagelångthår som han hade i tofs. Dansade som en hel gud. Frågade Johannes om vi inte kunde ta med honom hem, Men nej då, Inget roligt ska man ha!!
Gnäll!
För det första så har jag verkligen ledsnat nu på att vara gravid. Eller mer, jag har ledsnat på att inte var den som jag vill. Känns som jag har varit värddjur så länge jag kan minnas nu. Har ju varit gravid till och från hela tiden nu i två år!!!!! Först från mars-juni. Så fick jag ett missfall. Sedan väntade jag Wilhelm augusti-juni, Ammade honom tills februari i år. Gravid igen i Mars och detta har fortfarande inte gått över.. hihi!
Skämt åt sido! och nu blir det ju till att amma ett bra tag igen, Missförstå mig rätt här nu, Jag älskar ju så klart Wilhelm och den nya lilla bebisen, det är absolut inte det. Men det är en sjuhelvetes uppoffring man gör när man skaffar barn. Jag längtar efter att han min egna kropp för mig själv. Känns som jag inte har kunnat styra över den på år. Det är inte det att jag vill gå ut på krogen och supa jävel utan snarare att man verkligen skulle vilja kunna kämpa sig mot ett mål i form av vikt och utseende och komma dit, känna sig nöjd och snygg! För det kan ju knappast ha ungått någon att man helt enkelt travar rakt i förfallet i och med att man skaffar barn. Eller ja, nästan alla, Inte Mattias då så klart :)!!
Sedan är jag just nu (i graviditeten) så urbota trött bara, vid klockan två på eftermiddagen är det som john blund kommer med sin gummiklubba och smäller till. Vet inte om de kanske är så att jag längtar tills johannes ska komma hem då så jag kan slappna av, eller om det bara är något som fattas i min kropp. Men jag är helt fardig när pappan äntligen rullar in på gården. Sedan försöker jag försvinna med mitt och låta Wilhelm och pappa ha egen tid. Har dessutom de senaste veckorna inte alls orkat kliva ur soffan på hela kvällen, teven har blivit min riktigt bästa kompis. Var visseligen på gympan i söndags, sista gången, men ändå!
Wilhelm är inne i en super dålig sovfas. Somnar som vanligt jättebra på kvällen, men vaknar på natten, eller kanske jag ska kalla det morgonen. Mellan 1 och 5 nån gång och härjar runt i sin säng och babblar, jollrar, grejjar i typ två timmar. Oftast väcks han av att Johannes ksa gå upp till jobbet. Detta leder sedan att han gärna sover till nio på förmiddagen, eftrsom jag inte ställer klocka för att gå upp utan litar på att vi vaknar ändå på morgonen så kommer vi inte upp förrän halva dan har gått.
Har försökt idag att göra en kraftansträngning för att ändra på detta mönster. Han sover ju bara en gång på dagen just nu, så han skulle ju verkligen vara trött så han behöver sova hela natten. Iadg vaknade vi 7:40 så jag hoppas på att vi ska få en bättre natt och så tänker jag ställa klockan på något liknande imorn så får vi se om det blir någon förändring!
Håll ut gott folk, jag lovar att uppdatera bättre så fort tröttheten släppt sitt grepp om mig!
Sjuk - IGEN!
Hela badrummet var läge för sanering på, och mig med. In i duschen, stackars Wille stod i sin säng och ropade. Ringde pappa och grät, sa att han fick komma och ta hand om Wilhelm. Han lovade att komma med det samma. Kräktes flera gånger till och var helt skakis. Började med gröt till Wille innan pappa kom och satt och matade honom, när det var dags att spinga igen. Pappa tog med sig Wilhelm hem till Cilla, snälla, snälla familj man har som kan ställa upp. Grät när han åkte iväg med min lille gosige kille, som inte förstod varför mamma inte orkade ta hand om honom.
Sedan har jag legat på soffan och kikat igenom allt inspelat på boxern mellan mina kräkningar och darrat som ett asplöv. Nu först vid 4 vågade jag ens titta åt något att dricka och äta, Har faktiskt fått behålla det, så vi får hoppas på det bästa. Känns ju bra att ha rättat till siffrorna på vågen från igår..... Just som jag trodde att vi hade blivit befriade från den här sjuk-karusellen.
Och idag skulle vi ju skriva på pappren till huslånet, eftrsom det är förfall på det redan imorn. Och så var det spardagar för barnen, Wilhelm skulle få tömma sin sparbil. Johannes fick hämta honom hos pappa efter jobbet och åka till banken själv! Hoppas han tar lite kort på Wilhelm när han "sparar". Hade så gärna velat vara med och se hans miner. Vet ju hur roligt man själv tyckte att det var på dessa tillställningar när man var liten.
Ont om tid, stressigt liv!
Gårdagen var dagen "from hell" helt klart. Bilen skulle lämnas på glasmästeriet kl 8 i Lidköping, Strömavbrott hade utlysts i hela byggden mellan kl 9 och 1, då vi inte kunde vara hemma. Johannes hade en av de värsta dagar på jobbet och skulle dessutom hinna med att köra någonting till Alingsås under dagen för jobbet också. Och bilen skulle hämtas innan kl 4 och jag skulle vara på Mvc kl 4. Plus att jag hade bestämt med Petra att vi skulle hinna träffas också. Hestigt värre.
Pappa kom hit vid halv sju för att köra oss hem till honom efter att vi lämnat bilen. Men så visade det sig att han var tvungen att åka på jobb till Göteborg och den han skulle åka med hade inget emot att plocka upp honom i Lidköping, så det slapp vi helt att bry oss om. Sedan var det bara att ta oss hemmifrån till Cilla, eftrsom pappa lämnat bilen här så kunde vi ju ta hans. Väl hemma hos pappa kännde jag mig lite skylldig att hjälpa honom med något så jag rensade och skurade kylskåpet m.m. Efter det helt slut, lunch till Wilhelm och fick ringt Petra som så himla snällt hade tid att komma hem till pappa istället för att vi skulle ut och gå, fikade länge och pratade. Så kom Johannes, jäkta iväg till Lidköping, fick bilen kvart i fyra och så iväg till MVC. Sedan hem igen, nästan bara att stoppa en supertrött Wille i säng med en gång, gjorde världens godaste älgbiffar som vi egentligen skulle ha ätit idag. Men vi provsmakade varsin i fralla redan igår kväll till "bonde söker fru". Mmmmm...
Så var det tack och hej för både mig och Johannes som gått upp och börjat jobba kl 4 i går morses. Förstå vad man kan koka ihp allt på en och samma dag eller!!
Projekt upprustning!
Denna dagen har varit lång och innehållslös... Men fortsätter om det imorn!!
All ork, helt slut!!
Har ingen aning om det är mitt och Sarah´s flitiga promenerande denna veckan eller vad det kan bero på, men jag är helt orkeslös. Nu ikväll orkade jag inte ens smöra min egna smörgås själv. För att inte tala om att jag absolut inte orkade göra någon mat alls utan att det blev just smörgås för mig och Johannes till kvällsmat.
Jag ska omedelbart gå och lägga mig nu, hoppas på massa krafter imorn. Har ju en hel dags städning att ta igen och så bara jag måste få färdigt fotöljen innan helgen. Kan ju inte börja med något nytt förrän den är klar.
Knytte har börjat pocka på mer oc mer uppmärksamhet. Har haft otroliga sammandragningar i tre dagar nu. Känns inte alls toppen. Man får liksom små flashbacks av förlossning och vad som komma skall. För min del skulle jag gärna åka in til näl och säga som Wilhelm gör när han ser magen: möppma (öppna på Willespråk). Känns som att hela jag är helt proppfull av bebis nu, får liksom inte plats i min egna kropp. Tar emot att böja sig till golvet och allt annat dumt som jag försöker med.... Fram tills nu har det ju gått hur fint som helst att köra på i samma takt som tidigare. Kanske är det också så, att kroppen nu börjar säga ifrån att det "bara" är åtta veckor kvar och bebisen behöver mera energi än vad jag har kvar.
Fick även ett lustigt samtal på kvällningen här. Låg och kollade på något inspelat house avsnitt på boxern, eftersom varenda tvkanal den enda dag som jag tillägnat soffan vägrade visa ett enda program som gick att titta på. Nåväl, då ringer iallafall telefonen med ett för mig okännt nummer från Järpås, ruskigt likt pizzerians nummer. Min första tanke är, -men vad i helvete, har de nu börjat ringa och fråga om man inte vill beställa något??? Eller har de bara fått nys om att jag laga-mat-strejkar idag???
I telefonen är en man som presenterar sig vid namn och att han ringer från järpås is och söker Johannes. Ja, vänta lite bara, säger jag. Kunde ju kanske ha tillaggt att "han ska bara tugga ur munnen för han har just tryckt i sig de två sista nävarna med cheesbals från den 200 grams påse han för ca 35 minuter var och köpte."... Kanske hade då inte samtalet med johannes varit alls lika kärvänligt och tjenis, tjenis????
Hur som helst, de försökte få honom att börja spela i Järpås istället. MEN, varför vill han då prata med Johannes???? Är det inte mig han skulle försöka förhandla med om ett rimligt pris då, eller??? Jag ser mig åtmindstonne ett sex siffrigt belopp framför mig, för en småbarnsfar i den ålder. Med ett katastrofalt renoveringsobjekt på halsen. Typ 250 000!! Det ska väl kunna räcka för att få mig lugn och fin under vårsäsongen nu om han ska träna en dag i veckan och spela match en dag.
Utvilad!!
Nu blir det gröt och sedan promenad med Sarah och Albin. SÅ ska jag försöka styra upp mitt sedan igår kväll havererade liv. Blir nog till att börja med barnfotöljen igen för att få den färdig.
oj, oj oj
Vill få så mycket gjort och är inne i en period av flumm, tror jag. Så himla mycket kreativa saker som bara snurrar runt i min skalle, sömnlösa nätter och massa måsten. Vet snart inte vart jag ska börja reda....
Just nu känner jag mig, precis som innan Wilhelm kom, som en tidsinställd bomb. Som en dag bara kommer explodera och förstöra allt vad rutiner och ordning heter. Och vem är det egentligen jag försöker vara så duktig för hela tiden??? Ingen här hemma verkar ju märka någon som helst skillnad om det är putsade fönster och dammtorkat på precis varenda dörrkarm....
Men vad vill jag då göra med mitt liv, inte vill jag hamna på ica iallafall resten av mitt arbetsamma liv. Vad ska man göra då?? Och bli när man blir stor?? När blir man stor?? Har en hel massa ideér, men är både för seg och outsövd för att orka göra något av det. Är det viktigaste att man har en ordentlig inkomst eller att man får göra nått man trivs med?? Och behöver det alltid betyda att det ena utesluter det andra??
Många frågor, snurrigt i min boll! Återkommer vid bättre ordning!
Min, och bara MIN dag!!
´Får man inte va glad, på sin födelsedag? När ska man då var glad??` En liten rad ur nån melodi jag inte kan längre på. Idag har jag hur som helst haft en toppendag. Vaknade imorses med paket på frukostbordet. Johannes går ju upp så satans tidigt att man helst vill slippa frukost på sängen, även fast man fyller år. En superfin vikvägg som jag sååååå länge trånat efter och pratat om. Kommer att ingå i min ommöblering i "mitt" rum, pysselrummet!
Sedan gjorde jag och Wilhelm oss iordning för att åka och handla en snabb sväng i Levene och införskaffa något som liknade tårta, Gissa om jag blev glad när de hade precis fem stycken budapestbakelser kvar, jippi!!! Vår familjekaka typ!
Hem igen och börja förbereda middagen för kvällen. Diskmaskinssnubben kollade förbi och konstaterade att det var ett typiskt garantifel på diskmaskinen och han skulle återkomma med nya delar imorn... Också posetivt.
Så gjorde jag maten, skivat, rökt rådjur med frukter, rostade rotfrukter och kantarellsås. Muuuums! Kan tro att jag längtat efter sån här god mat under hela min fasta!!
När Johannes kom hem hade han med sig en bukett med mina favoritblommor, liljor!! Doftar härligt och står sig länge!!
Och ett kort från den andra familjen Johansson/Kananen
Tack snälla ni gulliga!! Jättefin kort, som jag kan ränka ut tagit minst ett par timmar att åstakomma, välgjort och kärleksfullt. Hjärtat gjorde en extra volt när jag läste dessa rader. " hoppas din födelsedag blir lika speciell som du är" Ord som värmer gott i en behövande kropp! Visst är det rart??
Johannes fick Wilhelm att plocka ett par söta blåklockor i trädgården och komma in med till mig och säga: "gatta" (skulle nog varit grattis, enligt språklektionen innan) Men det var en sån mysig gest att det arma lilla mammahjärtat pirrade till!
Mina allra gosigaste killar. Ni kan då, så fint!!
Av pappa fick jag ett kort och det som man kanske är i störst behov av: egna pengar att slösa på mig själv (läs Ikea på fredag)
Syrran hade ju med sig familjens nyförvärv, en klockren tia!!! Jättetrevlig kille, lång som tusan, men det har man säkert nytta av det också. Så himla artig och hade med sig en jättefin blomma!! 
Av min älskade lilla syster tror jag att jag fick de finaste presenterna jag någonsin fått, hon hade hittat precis det som jag gillar och önskar mig. Sånt man trånar efter men aldrig tar sig råd att köpa! En korg i luffarslöjd som jag pratat om att jag vill ha i säkert fem år. 
Och en så himla söt godisskål i pressglas. Ska bli en samling med liknande på en av kökshyllorna, när jag får tid att göra om lite!! 
Och ett så himla fint kort, som nästan rörde mig till tårar, min fina lillasyster....
´I himlen är änglar inget märkvärdigt, men här..´ Så skrev hon: "Du är min ängel, bara att jag inte säger det så ofta. Grattis på födelsedagen min älskade storasyster!" Detta är någonting som jag bara med en gång måste rama in och hänga upp, ha precis brevid min säng och vakna till varje morgon!
Och en bukett med mina favoritblommor, även från henne, i höstens färger, härligt murriga!!
Så var det ju posten också, fick ett kort från mina kära faddrar. Kan kanske verka lite barnsligt att vi fortfarande är så tighta, men de är och kommer alltid förbli mina föredömmen och förebilder!! En stor kram från mig till Familjen Malm!!
Min Klimakteriekossa!
Nu ordnade sköterskan en tid till honom nästa gång redan nu, så kanske det blir enklare för alla parter att leva tillsammans.
Efter att han fått sin spruta så är det precis som att kroppen kollar alla funktioner lite extra.... Först fryser han som en liten blå, och måste vila. Sedan blev han astrött och nästan satt och sov i kaffekoppen. Och så kommer de stora svallvågorna av svett. Så jag satt idag och dinnerade med en typisk klimakteriekossa!!!! Tänk att man får vara med om något nytt varje dag!
I-landskris!
Jaaa, jag är väl den sista på jorden som egentligen har befogenhet att gnälla om handdisk antar jag. Eftersom det var jag som stod på mig om att vi inte alls behövde någon tillfällig diskbänk, utan mycket väl kunde bära disken upp till badrummet under tiden som köksrenoveringen fortgick (visste inte då att det projektet skulle ta 1½ år, och fortf. inte är helt klart).
Men hur som helst, så idag mitt i autoprogrammet på diskmaskinen så gick den i låsning och blinkade en felkod..... Efter många stön och stånk, hittade jag instruktionsboken och kunde mycket riktigt konstatera att av tre möjliga felkoder så hade vi så klart fått den västa i skalan, åtgärden löd: "Stäng genast av huvudvattenkranen och kontakta närmaste servicetekniker".
Kul, kuuuuul KUL!!! Han där uppe måste sitta nu och nästa trilla ner ifrån molnen och vrida sig i magknip av skrattsalvor. " Hhahha, inte ska hon tro att allt är frid och fröjd, bara för hon är på benen igen, hööhöhh" Men jag ska allt ta han en dag!!!
Ringde onoff som lovade att det skulle ringa en elektriker, men, först imorn. Inte säkert att han kunde komma imorn redan, vi fick se..... Hyggligt, på min födelsedag, handdiska, Jipppiiiii! Tur att syrran kommer, kan jag ställa henne i baljan!
21:00 Städning äntligen klar!
Nu kan vi helhjärtat gå in för renovering i helgen med pappa, ska bli fint att ha en "hel helg" med renoveringstid. Kommer ju säkert inte hinna en hundradel av allt det som jag föreställer framför mig som ska bli klart.....
Problemet är nog inte att vi har för lite tid egentligen utan att vi dåligt får tiden att räcka till, till allt som man vill. Tror inte heller att två månader av total ledighet från allt vad arbete, vänner och barn heter skulle ordna det till det bättre!! Vi får helt enkelt ro den båt vi sitter i, allt kan inte vara klart på en gång och topp renoverat. Saker måste få ta tid, och framför allt Wilhelm. Hur man bor spelar ju egentligen ingen roll alls, så länge man är lycklig. Vi kommer ju alltid längta efter något annat eller ha större planer att se fram emot, men så är nog människan skapad, sökande och strävande!!
verry mutch thursday!
Fika hos Sarah idag, och så passade jag på att göra ytterligare mammaklädsfynd. Köpte ett par jeans och en skjorta av Sarah som hon ansåg inte skulle användas av henne mera. Skjortan är verkligen det finaste som pryder min garderob just nu tror jag. SÅÅÅÅ söt, grön botten och vita prickar. Ska lägga upp bild, jag lovar!
Nu har vi fått i oss lunch och Wilhelm ligger och vilar, lääääääänge hoppas jag! så ska jag äntligen ta tag i städningen som hoppades över förra veckan, det är ju trots allt torsdag idag, som är lika med städdagen här.
För att verkligen bekräffta att det är Torsdag i dag så serverades det även pannkakor till lunch, perfekt mat för Wilhelm att öva sig på att äta själv, lite kladdigt med blåbärssylt dock.
Har en vision om att få städat ur det blivande tv-rummet eller Willes rum också, så vi kan slänga ut alla hemska plastmattor till helgen.
Pappa är bokad både Lördag och Söndag för att riktigt helgrejja här. Hoppas att Syrran också följer med och tycket att det är en bra idé att ta hand om Wilhelm, så jag kan hjälpa till och grejja. Har typ tusen saker jag skulle behövt få gjort, och kropen börjar ta emot på en hel del plan nu. Är det inte magen som är i vägen, så är det för tungt så jag får sammandragningar, eller också så är det för giftigt för att vistas i närheten av. phuuuu!!
Städning var det, ja! Hörs senare!
Långfärdsfunderingar!
Äntligen börjar sverige bli jämnställt, men inte jag. För när vi i krypfart blir tvugna att åka förbi en trafik olycka där det är polisbevakning på vägen blir jag mycket glatt överraskad över att av två möjliga poliser så är det två kvinnor. Fattar ni eller, de hade inte ens en karl som behövde köra bilen åt dem, go girls. Men i nästa tanke blir jag frustrerad över att jag ändå har höjt på ögonbrynen och reflekterat över det ens. Borde ju vara en självklarhet för alla och envar att det så klart kan vara två kvinnliga poliser. Sedan att det var ett förband från P4 som var inblandade i olyckan och det enbart stod manliga millitärer i vägkanten är ju en pettites som inte hör hit. Det lär dröja riktigt länge innan vi ser en sådan utveckling innom den svenska millitären att 100% en dag är kvinnor.
Vidare kan jag meddela att korven kabanoss inte är något att föredra som bilsnacks.... Pappa envisades med att köpa ett paket och små äta på i bilen. Fy vilket arom, och inte blev det bättre efter någo timma när han rapade upp alla de hemska ångor som denna korv åsamkat.
Mammafrid - efterlyses!!
Men det är ju helt omöjligt att försöka föra ett arbete parallelt med att ta hand om barn, hus och matlagning. Gör här stora kraftansträngningar för att hjälpa Johannes med renoveringen av farstu och skafferi. Och jag hinner på sin höjd springa med fyra saker tillbaka på sin plats medans Wille sover sin förmiddagssömn, som ändå vara i 1½ timma.
Sedan är det dags att laga en nyttig och näringrik mältid till oss båda, efter det måste ju det stackars barnet få gå ut och hoppa i precis hur många vattenpölar han vill, utan att mamman tänker tanken på att gå in igen i värmen. inte ens när det börjar ösregna. Och gud nåde om man skulle övertala honom att gå in, inte vill man ju räknas till skocken dåliga mammor inte!!!!
Hjärndöd!
Men det gör jag så gärna. Är ju så kul att det börjar gå riktigt bra för dem med cafét nu, folk hela tiden och dagens serveras ut på löpande band. Idag har det verkligen flutit på allting jättebra, vi har haft varsitt område och skött allt perfekt.
Dock är jag precis hjärndöd nu opch hur trött som helst, ska försöka få i mig lite mat och sedan hoppa i säng. Imorn väntar en enorm städdag för att kunna åka på pytte semester på fredag!
Insikt!
Ett kort och snabbt inlägg bara:
En sak som precis slog mig var det här! Min, inte fullt friska mamma har alltid svarat mig och min syster när vi sagt typ: "aaa, men mamma da, vad dum du är eller!" Med att säga: "Jaa, och det dummaste jag gjort, det var ju att skaffa er" -Inte särskillt upplyftande att höra som barn. Men så är hon ju inte riktigt som hon ska heller.
Vidare har vi ju alltid fått höra att: "Om inte jag fanns hade ni ju inte heller funnits!" Sant!! Men ska jag behöva vara tacksam hela mitt liv över att hon och pappa en gång rullat runt i sänghalmen????? Näää!!
Så, nu till vad jag hade kommit fram till idag:
* Barn är inget man skaffar, utan de får man!
* Jag har inte alls min mamma att tacka för mitt liv! Eftersom min livsfilosofi är att livet är så mycket mer än att man andas och är finns till!
Och sist men inte minst, att säga att man får de barn man förtjänar är varker rättvist eller särskillt genomtänkt.
* Men jag tror man får de barn man gör, på mer än ett sätt!!
Kvällen är räddad!
Jo, H&m´s nya höstkatalog, ska jag lusläsa, och se om jag hittar något fint till magen när vintern börjar yra...
Och sedan är det ju så klart Allsång påSkansen, går absolut inte att missa. Med undantag för förra tisdagen då Linda fyllde år. Men vi har kollat det avsnittet i efterhand på datorn.
Hepp nu ska jag bulla upp mig i soffan med höstkatalogonen, allsång och en massa massa enorma bigaråer.
Höjden av...
Och inte nog med det, jag blev dessutom omkörd av en MJÖLKBIL också, det måste ju ändå vara höjden av att köra långsamt.
Det var kanske fem centimeter vatten på körbanan och bilen bara krängde i den spåriga vägen. Tur att alla andra också tog det så himla lugnt, ja, förutom mjölkbilen då! Nästan hemma så slutade skyfallet lika plötsligt som det hade börjat 40 minuter tidigare.
När jag kom in och berättade om min jobbiga hemfärd för Johannes, var hans kommentar: "regna det, vart då??? Här har det ju inte ens duggat".....
