ekomam

Det är något som inte alls är som det ska i min kropp för tillfället. Ja, förutom att min barnmorska ringde imorses och sa att de hittat bakterier på min urinodling då....
Så är jag nu så hormonstinn att jag bara stortjuter så fort det är minsta lilla... Det började nog igår när Jenny skrev att vattnet gått för henne, sedan har jag inte kunnat jobba och varit jätte nervös, sovit konstigt i natt, eller typ inte alls. Storgrät som tidigare nämn över hunden igår, gråt imorses på väg till bilen, först för att Wilhelm skrek för första gången när jag åkt ifrån han och sedan för att han vinkade så glatt i fönstret när jag åkte iväg. När jag närmade mid Lidköping kom jag att tänka på David och Jenny igen och började gråta för att de aldrig hörde av sig. Sedan när David äntligen gjorde det, grinade jag för det. När jag nu på kvällen skulle skicka tillbaka till honom grät jag medans jag skrev smset osv.... Kan det vara tjejhormoner kanske??? Sån här var jag absolut inte med Wilhelm i magen. Har nu också konstaterat att det måste vara små pyttesparkar som jag känner, faktiskt ett par just nu.