På fötter igen!
Efter att ha varit på Cafét i Lördags mellan 10 och 2, en helt hysteriskt jobbig dag, precis hur mycket folk som helst och hela tiden också! Så hade jag och svärmor planerat för att åka till David och Jenny och rigga iordning lite för en eventuell hemkomst, bädda bebissängen och sånt där. Skulle ju gå snabbt så man hann hem ock kunde mysa framför teven efter en hård dag.
MEN, när vi väl kom till Levene så insåg vi att vårat uppdrag skulle bli mycket större än vi från början hade trott. Så hela helgen har vi bott hos David och Jenny och städat, badrum, skurat golv, moppat, dammsugit och rensat kylskåp. Och natten mellan lördag och söndag sov jag 3 timmar, där imellan var det upp var timma och byta i tvättmaskinen och torktummlaren. Så fint det blev, och vad glad jag är att vi kunde göra detta för dem. Få det fint och i ordning så de kunde komma hem i all sköns ro med sin lille gullepojk.
Lyckligvis fick de äntligen igår komma hem på permis tills idag. Och nu håller vi tummarna för att det blir en tur och retur resa till näl idag så de får komma hem och allt trassel är över.
Vi blev faktiskt inbjudna redan igår kväll för att hälsa på och få en liten skymt av den lille (dock togs inga bilder, då jag inte hade hjärta när han nästan sov hela tiden). Måste verkligen säga att det var en av de trevligaste kvällarna som vi haft på riktigt länge. Vi tog med oss så vi kunde göra tacos och sedan satt vi mest och pratade, Wilhelm somnade jätteskönt i sin resesäng och sedan var det ju ingen bråska alls.
Vår lilla hemkomstsurprice hade verkligen fallit i god jord. Jenny berättade att när de klivit innanför dörren hade hennes mamma utbristit: "vad fint ni har gjort här!" Varpå Jenny sa: "det är inte vi", och sedan med tårfyllda ögon sagt: "Mamma, jag tror att änglarna har varit här!!"
Det där, mina vänner, det är ett tack som smäller bra mycket högre än all betalning i världen för väl genomfört arbete.
Och ja! Jag fällde faktiskt en tår när hon berättade detta, känns värt varenda timma vi lagt ner med en hel del otäcka penecilin odlingar. Måste nog säga att detta, det är riktigt sann kärlek, Att ta hand om dem som man har runt omkring sig, och ställa upp, långt utöver sin egna ork och bekymmer. Fy vad jag tycker om er hela lilla familjen Johansson-Kananen. (notera, precis som vi)
MEN, när vi väl kom till Levene så insåg vi att vårat uppdrag skulle bli mycket större än vi från början hade trott. Så hela helgen har vi bott hos David och Jenny och städat, badrum, skurat golv, moppat, dammsugit och rensat kylskåp. Och natten mellan lördag och söndag sov jag 3 timmar, där imellan var det upp var timma och byta i tvättmaskinen och torktummlaren. Så fint det blev, och vad glad jag är att vi kunde göra detta för dem. Få det fint och i ordning så de kunde komma hem i all sköns ro med sin lille gullepojk.
Lyckligvis fick de äntligen igår komma hem på permis tills idag. Och nu håller vi tummarna för att det blir en tur och retur resa till näl idag så de får komma hem och allt trassel är över.
Vi blev faktiskt inbjudna redan igår kväll för att hälsa på och få en liten skymt av den lille (dock togs inga bilder, då jag inte hade hjärta när han nästan sov hela tiden). Måste verkligen säga att det var en av de trevligaste kvällarna som vi haft på riktigt länge. Vi tog med oss så vi kunde göra tacos och sedan satt vi mest och pratade, Wilhelm somnade jätteskönt i sin resesäng och sedan var det ju ingen bråska alls.
Vår lilla hemkomstsurprice hade verkligen fallit i god jord. Jenny berättade att när de klivit innanför dörren hade hennes mamma utbristit: "vad fint ni har gjort här!" Varpå Jenny sa: "det är inte vi", och sedan med tårfyllda ögon sagt: "Mamma, jag tror att änglarna har varit här!!"
Det där, mina vänner, det är ett tack som smäller bra mycket högre än all betalning i världen för väl genomfört arbete.
Och ja! Jag fällde faktiskt en tår när hon berättade detta, känns värt varenda timma vi lagt ner med en hel del otäcka penecilin odlingar. Måste nog säga att detta, det är riktigt sann kärlek, Att ta hand om dem som man har runt omkring sig, och ställa upp, långt utöver sin egna ork och bekymmer. Fy vad jag tycker om er hela lilla familjen Johansson-Kananen. (notera, precis som vi)
Kommentarer
Postat av: Johanna
Å va skönt att det gick så bra! Och att allt var possitivt!!
Postat av: Johanna
Hoppas på att få se bild snart..
Postat av: Linda
Säger det än en gång, ALLA skulle ha en svägerska som du Carolina!!
Trackback
