Usa mejl när paniken börjat komma ifatt mig

Den tid som tidigare sprang förbi som en förmiddag som man inte fick gjort något på, försvinner nu i veckor istället!
Tror snart att jag vaknar en dag och inser att min lille Wilhelm har blivit tonåring. Jag hänger absolut inte med.
Igår åt jag frukost kl:14.45!!!! fattar du eller, JAG HÄNGER INTE MED. Men det gör tydligen Wilhelm iallafall i ett av mina bröst, och hela dagen hänger han där också. Har fram tills nu försökt att klara oss genom livet helt utan napp, men har för att skona mig och mina såriga bröstvårtor några timmar snuttande, försökt med napp, fungerar väl så där om jag får säga vad jag tycker. Mamma är ju fortf alltid bäst. men någon tröst en liten stund verkade han ändå finna i nappen och pappa.
Många frågor som snurrar i mitt helt igengrodda huvud.
Men idag kom Johanna och Simon en stund och tog Wilhelm så jag fick duscha iallafall, hur skönt som helst.
De var riktigt bakis båda två men de dög som barnvakt i 12 minuter ändå. Typiskt folk som inte har småbarn att ränna ute på måndagsklubben så fort det blir sommarmånader i kalendern.
Idag lägger Johannes Wilhelm så jag fick lite ledig tid att ägna mig åt mig själv, diska, sortera tvättberget och maila. Snacka om kvalitetstid!!!
Tror inte att du riktigt kan ana hur mycket tvätt en bebis gör av med på två veckor. Tvätten väller snart ner för trappan och hämtar oss i tvrummet där jag ligger helt nedspydd och liggammar för att kanske, men bara kanske skulle kunna stjäla mig två minuter sömn när Wilhelm har somnat ifrån sin matvagn. Så här är mitt liv nu för tiden. Precis lagom mycket upp och ner för att man ska kunna balansera sig kvar på gränsen till nervsammanbrott.
Ha det så gott och ta hand om dig nu!
Hörs snart igen hoppas jag.
Kramar Carolina med en rufsig frisyr som nästan står av sig själv, och hängögon.

Mejl tre-bebisgojja i huvudet

Jösses, jag vet inte vad jag ska säga och inte vad jag själv ska göra åt detta...
Aldrig flytta hem igen??? Att du kommer hem snart igen är ju det som har hållt mig på benen all den här tiden som du redan har varit borta.
Nåväl, jag förstår dig, självklart ska man ta mycket mera chanser i livet och verkligen inte förfaras åt vad alla andra ska tycka och tänka. Kanske till och med kan förstå vad du menar. Men du ska veta att jag sitter här med tårar i ögonen och gråten i halsen.
En sak har jag nu kommit underfund med i och med att vi fick barn, jag kommer då aldrig kunna bli så där crasy och fara till andra sidan atlanten och komma på att det är min plats i livet iallafall, så som sagt, ta din chans och hoppa på den här båten för mitt fartyg har nog tyvärr redan gått i hamn.
Inget jag är ledsen över men visst skulle man ha gjort mera medans man fortfarande kunde... klart att vi måste försöka hälsa på dig någon gång om du nu har bestämt dig för att vara kvar. Vore ju en chans för mig med att få komma ut och se världen..
Andra lita roligare saker som har hänt är att det nu mera åter går att sitta på det som tidigare var mitt underliv och sedan två veckor tillbaka mest tett sig som en köttfärslimpa. FRAMSTEG!
Idag har vi varit på Överby och förgävas försökt att introducera shopping som ett fint sätt att umgås med sin familj. Wilhelm skrek i vagnen hela tiden och skulle bara vara hos sin mamma, helst lite halvhjärtat snutta på bröstet också så att mamma får visa sina kronjuveler för hela Trollhättan. Behöver jag tala om att vi typ inte fick handlat eller uträttat något vettigt överhuvudtaget??

Cilla var med i trollhättan och är nu och ska sova över eftersom pappa är i stockholm. Hon köpte Kosmopolitan i Trollhättan och ligger nu i sängen med Wilhelm och har glada tillrop över en artikel i tidningen om återhämtning efter graviditeter. Här ska du få höra på uppmuntrande läsning: Direkt efter födeseln, efter att ha gått i en dimma i flera månader kan du nu tänka klart.
VA? TÄNKA KLART? jag vet ju inte ens hur man pratar klart, meningar kan nu bestå av: Kan du hämta nalle puh, eller jag menar den ( pekar ut mot köket) menar i själva verket roste mackorna som för typ två kvartar sedan var klara och nu är alldeles kalla. Tur att smöret har stått framme lika länge så det går att smöra iallafall.
Vidare hävdar kosmo att man kan sluta med mamma kläder efter fyra veckor och börja träna försiktigt efter två veckor och öka sucksesivt.... Hur kan dom göra så här mot männskligheten. Hela jordklotet kommer bli avbefolkat eftersom alla bara kommer skaffa ett barn efter att de insett att man inte alls efter fyra månader väger precis det samma som innan graviditeten...
Johannes kom nu hem och räddade hushållets alla små nervvrak med pizza, kunde ju vara intressant att känna hur den är i varm, nåväl ljummet tillstånd iallafall.
Ha det så gott!
Nu måste vi maila oftare!!!
Kram kram Carolina

Mejl två-Bebis anlänt

Äntligen, nu har den stora hysterin över att våran bebis faktiskt äntligen tittade ut, lagt sig! Och vi kan nu få näsan över diskberget efter alla som varit här och fikat... Skönt nu börjar man fatta att man är en ny familj, min aldeles egna familj. Småbarnsfamiljen Johansson-Kananen, konstigt värre. kan du tänka dig??
Är det nu man ska bli mossig och gamal?? Eller hysterisk över att man kanske blir det och hetsfesta på alla tillställningar man kommer över??
Nåja, allt känns fortfarande fantastiskt och han är världens snällaste, sover sina fyra timmar vaknar äter och vill ha ny blöja, sen börjar allt om igen.
Johannes är den bästa pappa jag någonsin mött. Han gosar tröstar och gullar. Trodde verkligen inte att han skulle känna så starkt för honom med en gång.
Har tyvärr inte hunnit prata med din mamma än, men jag antar att hon har mycket att stå i så här års. Hon ringde en dag när jag sov och så ringde jag tillbaka men hon svarade inte då.
Nåväl, det traditionella svenska sommarvädret hänger i sig utanför fönstret, gråmulet regn och höstblåst är variationen morgon till kväll. lika bra att ligga inne i sängen och bli ompysslad av johannes och snussa på vår lilla guldklimp.

Hoppas att jag har gjort rätt nu så att du får se bilderna på Sven-Wilhelm som pappa Bojje kallar honom.

Bojje har åkt till Stockholm för att jobba resten av veckan och tyckte att det var illa att inte få se Wille på så lång tid, han har fäst sig otroligt mycket han också, ska åka hem en sväng till cecilia nu när jag är klar med detta, hon är ju själv hemma.
Mormor är dålig och mamma tror varenda dag är den sista, jag försöker att inte bry mig om henne, hittills går det ganska bra förutom att hon stod på trappan 5 minuter efter att vi hade kommit hem från bb trots att hon ringt innan och jag sagt att vi inte ville ha besök.
Förresten hoppas du orkar med att jag skriver lite vardaglig och betydelselös skit till dig, känns lite som att du nästan är hemma då och inte missar riktigt allt.

Träffade Sofia Sabel några dagar efter Wilhelm hade fötts, hon verkade riktigt nervös ända tills jag talade om för henne att jag gladeligen skulle göra om detta nästa vecka också om det behövdes. Hoppas det hjälpte henne någorlunda. Hon var tror på att det är en tjej, tydligen hade de sagt något på ultraljudet om det också... Får se, som sagt folk har fått fel förr.
Linda och Rikard fick en lite tjej, (trodde det skulle bli en kille) Ella heter hon, mörkt hår och massa virvlar.
Theres och Anders i vår föräldragrupp som bor i Lavad fick som könsultraljudet visade en liten Isabell.
Andreas, som jag jobbar på samma avdelning som, och Jenny fick en Valdemar. Alla har roligt på jobbet åt att det blir Wille och Valle i köttet nu.
Lindas syster Annett och Daniel fick en Isak, hon var också säker på att det skulle bli en tjej.
Frida och Magnus i vår föräldragrupp som hade en typisk killmage visade sig innehålla en liten Stina.
ungefär så här ligger babyboomkusten just nu. återkommer med uppdateringar.
 
Måste sluta nu innan du somnar när du ska läsa det, hur som helst, saknar dig till tusen och hoppas att du känner dig lite delaktig i livet här hemma ändå.
Love ya
Kram carolina och en stensovande Wilhelm

image89

Modern till allt bloggande!!!

Som jag skrev i det aldra första inlägget här på bloggen, så är det ju Emmelie min kära barndomskamrat som fått mig att starta denna sida. Anledningen till detta är en himla massa mail som korsade jordklotet förra sommaren när hon hipp som happ bara hoppade på ett plan en morgon till USA och stannade där i tre månader. Emmelie tyckte att dessa var så roliga och att jag skrev komiskt om alla små livsöden här hemma så hon kunde hålla sig uppdaterad.
Sitter nu här, nästan exakt ett år effteråt och medger att jag känner mig en aning nostalgisk när jag precis har hittat de gamla mailen. Blir nu sugen på att lägga ut dem här så ni andra också får chans att läsa om hur det såg ut för ett år sedan. Och kom ihåg, att det är nog den tjockaste Carolina någonsin som sitter och nästan inte når fram till tangentbordet, som skrivit dessa!! Redigerar så klart en del av dem eftersom allt inte är särskilt intressant för er andra att läsa...                   Mycket nöje!!!

* Första mailet precis efter att jag fått reda på att Emmelie gett sig iväg.
Pratade med henne på torsdagkväll om att vi skulle ses i veckan som kom, på tisdagen efter var hennes föräldrar här och undrade om hon hunnit kontakta mig innan hon for. Varpå jag säger: -hpppff, vaddå åkt, hon ska väl ingen stans??? Vilken chock det blev!!!

* 10 juni 2007 (Wilhelm beräknad om 1 dag)

Vad i hela himmelen är det som står på?

Nog för att jag tycker att mina nätter är lagom outhärdliga som de är,

så går man en kväll och lägger sig i all sköns ro i tron om att världen

kommer snurra på som vanligt imorn med.

Men då helt plötsligt finns det de som bestämmer sig att flyga till andra siden jordklotet, bara så där.!!!???

Så, nu har jag fått ut min lilla aggrition, ungefär så här förvånad blev jag när jag fick reda på att du åkt iväg.

Men misstolka mig inte nu bara, jag tycker värkligen det är jättekul för dig att du får chansen att åka iväg så här och tycker värkligen att du skulle ta den. men förvånad blev jag.

Annars här hemma är allt som vanligt, det menas, världen snurrar fortf åt samma håll som klockan och bebisskrället behåller sin position i magen.

Försöker nu få igång värkarna med en hysteriskt rolig bok av annika Lanz, skrattar så jag tjuter och magen knyter sig i små sammandragningar. men inte mer än så blir det.

Nu ikväll (Läs lördag kväll) ska vi iväg på sommar fest i Lava, det blir säker ös där. Theres, min nya kompis från föräldragruppen ska också dit så vi har bestämt oss för att dansa tills det startar, vad tror du om det??

Hur mycket galen är din tid mot vår?

Hur som helst ville bara säga att jag tänker på dig varje dag och hoppas du har det underbart, hör av mig så fort jag får möjlighet när det har hänt något. namnförslagen är nu Ophelia eller Cornelia, Vilket tycker du?

Ta hand om dig!

Massa massa tjockis kramar från Carolina!


RSS 2.0