ekomam

Ja, som sagt. I lördgas var det premiär natt för Flisan att sova borta (förutom farmor och mormor). Hämtade henne efter bröllopet i Källby, utan minsta protest, tror faktiskt att det var jobbigast för mamma.... Sedan när vi kom hem hit inventerade hon alla Willes leksaker, Linda hade lite spydigt sagt att jag fick vara glad om hon hade somnat till tio eller så på kvällen. Men vid åtta så bäddade vi sängen, gjorde välling och bytte till pyamas. Sedan gick hon och la sig i resesängen som om hon aldrig hade gjort annat än att sova här. Inte ett knyst hon sa, och ingen av oss hörde henne på natten heller.

Wilhelm tänkte dock inte ge Flisan chans att vila ut på morgonen inte, utan drog igång redan 6:30 söndagsmorgonen till ära, Jippi! Det var bara att stiga upp, allihop. Johannes försvann ju ner givetvis. Så jag fick ställa de små liven på rad vid skötbordet och byta en blöja först sedan nästa, klä på Wille och sedan Flisan. Det svåra kom ju när jag skulle gå ner med ett barn på var arm och trappgrinden var stängd, blev att skrika på Johannes.

Sedan följde dagen i en enda deja vu, allt man gjorde en gång fick man göra en gång till. Två barn att mata, torka, klä på ytterkläder, mata igen... osv. Måste säga att det känndes som att det skulle funka riktigt bra, som ett rullande band, man gör samma saker hela dagen.
Det är så kul att se dem nu ihop också, eftersom det skiljer ett halv år på dem, och fram till alldeles nyligen så har det märkts så tydligt. Felicia började ju typ gå när Wilhelm vände första gången ifrån mage till rygg. Och nu så är det nästan ingen skillnad alls...

Så men andra ord: Flisan Was Here, men efterlämnade inte alls med den förödelse som hennes mamma planerat för.
Det här gör vi gärna om. I fall vi blir betrodda fler gånger från Essgärdet!!


Flisan kör Wille på flakcykeln i ösregnet.