ekomam

... Kom det ett sms ifrån David att storken äntligen landat. Inte kanske riktigt så muntert som vi hoppats på.... Men bebisen hade nu anlänt, som visade sig inte alls vara den lilla tjej jag trodde, utan en liten gossekusin kikade ut klockan 14:36 idag! Han vägde 4060g (exakt samma som jag vid födsel) och var 51 cm lång. Dock fick de efter 26 timmars krystvärkar hjälpa både pojken och Jenny med ett så kallat katastrotsnitt, som är den värre fasen av kejsarsnitt. Då det oftast är fara för någons liv och måste göras omedelbart. Därför hiner man inte vänta på att ryggbedövning ska ta utan söver modern omedelbart. Dessutom körs den blivande pappan ut ur operationssalen för att inte var i vägen. Så tyvärr fick denne lille killen komma till världen utan att varken mamma eller pappa var närvarande.
David har nu ringt och sagt att Jenny vaknat och alla tre mår bra, trots det snörpliga slutet vid mållinjen. Hoppas verkligen att allt ska gå bra vidare och att det är slut med fadäser för dem här.
Ska försöka finnas till hjälp då det behövs, men måste säga att jag känner en stor klump i mitt hjärta när jag inte vet hur jag ska kunna hjälpa men så jättegärna vill. Vill ju absolut inte att någon ska känna att de blivit trampade på tårna eller att man inte gjort tillräckligt..... Skitsvårt ju!
Hur som helst så kan jag gott och väl leva med att jag hade fel om vad det skulle bli just denna gången.
Än en gång superstort grattis till hela den nya lilla familjen!!