ekomam

Äntligen, efter två år av hårt slit och dumma frågor till såväl storbönder, markägare, lägenhetsinnehavare, jaa, alla upptänklliga som skulle kunna ha en hästriva. Så har jag nu hittat min skönhet.

När Agneta åkte med mig på bröllopet i lördags kom jag ju på att jag skulle fråga henne, och det gav äntligen ett lyckat utslag. Vi hamntade kärra i går morses efter att ha ringt och väckt upp en hel stackars familj bara för att fråga om vi fick låna deras kärra. Förstår mig verkligen inte på tonårs föräldrar, ligga och dra sig långt fram på förmiddagen (kl 9) Går inte tonåringar också upp två minuter i sju, varenda morgon??

Nåväl, sedan bar det av till Lovene och lasta på hästrivan, Agnetas man skötte det så fint med frontlastaren, gick ju på en halvminut. Värre var det när vi skulle ha av den här hemma på gräsmattan. Både jag och Johannes tog i så vi blev blåa i ansiktet, och den rubbade sig inte en millimeter. Efter att ha puttat och ryckt åt alla håll som gick fick vi till sist av den. Och då var det ju inga som helst problem att flytta runt den i trädgården precis som vi ville efetrsom den rullade så fint på hjulen. Nu har den fått sin framtida plats utanför lillstugan, eftersom jag tyckte att de två passar ihop, lite från samma tid och så där. Tänker plantera klätterväxter i den, men det kanske får bli nästa år....