ekomam

Min goa kloka kompis Annis har myntat utrycket "att ha Söndag". Vilket betyder i stor sett att man sitter hemma och deppar, gärna gråter en skvätt över precis ingenting och inte får något direkt gjort.
Vi ha nästan uppfyllt alla kriterierna för en sådan dag i dag, förutom gråta en skvätt. Hittade nog inget tillräkligt meningsfullt att gråta över.

Eva-Lisa var här först på pannkakslunch, diskuterade vårt helt hopplösa fall till trädgårdsland. Sedan blev jag och Wilhelm så trötta att vi var tvungna att gå och lägga oss en stund, rätt så lång stund....
När jag vaknade hade Johanna kommit och tagit med sig sin nyss-hemmkomna-bror från Nya Zeland. Var ju väldigt spännande att höra hur han haft det och att se han igen efter nästan ett helt år.... Konstigt att allt är precis som vanligt igen efter så lång tid! Kul ändå att han är tillbaka på svensk mark. Johanna hade bakat en fantastiskt god kaka också... mums!! Men hon lämnade den kvar här med mig åt sitt öde, blir inte lätt att tampas med i min ensamhet imorn.

Efetr detta var de ju kvällen och dags att lägga Wilhelm, Johannes passade på att duscha honom och sig själv innan läggningen, vilket Wilhelm verkligen älskar!! Blir helt tokig så fort vi nämner duschen.


Vart kan vattendjuret Wille vara???


Tittut!!!!

Jahaja, då är man äntligen vid datorn igen och har faktiskt tid för det. De senaste dagarna har det inte gått att logga in på blogg.se så jag har kunnat skriva något inlägg, plus att det har varit super ont om tid. Måndag, hemmajobb. Tisdag, firade vi emmelie på förmiddagen och jobbade eftermiddag. Onsdag var vi hos Frida och Stina på förmiddagen och så jobbade jag eftermiddag. Torsdag var det babysim och Cykling på kvällen med syrran,klädd som Kallestopp, själv gestaltade jag nog mera då Grodanboll.





Fredag jobbade jag igen, när jag slutat sent i går kväll efter en hysterisk lönefredag kom syrran och vi kalasade på räkor. Mmmmmm, supergott!  
Sedan var den här veckan slut.

Som tur var igår när vi vaknade så var Wilhelm mycket bättre från sin förkylning, så vi kunde åka till Frida och träffas med föräldragruppen. Theres och Isabell kom ju också så klart. Jättetrevligt att vi kan träffas så här och se hur barnen gör nya framsteg...
När det nu är så himla fint väder så vore det ju dummt att inte vara ute, och vore väl bättre än att passa på och gå till en riktigt lekpark??? Något som för oss andra lantisar känns riktigt exklusivt. Isabelle gillade verkligen att gunga och tjöt riktigt av skratt, Wille tyckte det var ok men inte mer direkt. Sanden var godare att smaka på.
Frida gungar med Isabelle


Medans Wilhelm gungar i barngungan!


En stor bedrifft nu för tiden när de är så rörliga allihop är att få dem på en och samma bild!
Wilhelm, Stina och Isabelle!

I tisdags fyllde ju Emmelie år, hur många är väl ovesentligt, eller???? Eftersom jag jobbade kunde jag inte åka med till Gabriels på kvällen där hon tänkte fira, så vi fick ta en fika hemma i vår solen i trädgården istället. Hur mysigt som helst, och jättefint väder.
Vi brukar ju inte uppvakta varandra med några större presenter utan det betyder mer om man tänker på varandra bara, självklart ville man ju ha med sig något. Så vi var på Roséns och köpte en bukett med blommor i Usa-färgerna så klart. Tog dock ett tag innan poletten trillade ner .....


Denna släta fina sten fick hon också, kanse lite tung att släpa med till Usa men ändå!



Grattis gumman, igen lite i efterskott också!


Wilhelm njuter av riktig sol och mumsar kex! Här syns även Usa buketten, notera att stjärnorna i flaggan symbolisearas av brudslöja som nästa ser ut som små små vita stjärnor. Det är någon som tänkt till!

Tack Kära Emmelie och Eva för en trevlig förmiddag, vi planerar redan för fullt för att komma iväg och hälsa på er i Askersund!!

Ligger ju nu lite efter med mina inlägg på grund av allt arbatande denna veckan, hinner absolut inget alls. Stackars Wille lämnas av på parkeringsplatser och träffar sin pappa på lika mysiga stället som de ofentliga toaletterna på Gekås! Skönt att det snart är över, så man hinner vara hemma och ta ikapp igen!

Hoppas att ni alla är förberedda på en uppdatering från den sista tiden av vårat kaotiska liv.

Imorses hände det ju som såååååååå många gånger innan, vi ligger gott i sängen och håller på och mornar oss som bäst, när jag hör ett välbekant oroväckande ljud. SOPBILEN!!!!
(Måste nog köra en liten snabbresume´) I Vara kommun, där vi bodde förut, är verkligen sopgubbarna hetsiga. Tunnan måste stå ute vid, nästan på, vägen och vara vänd åt rätt håll och inte för full, annars.... Får man en ilsken lapp hem i brevlådan och västa fall inte en fromm snigel på ögat så SR lite gulligt hotade svenska folket med, utan en stor, stark, stinkande sopkarl ända in i vardagsrummet, tror jag!
Med denna skräck inpräntad försöker jag maniskt komma ihåg att köra ut soptunnan i porthålet och vända den åt rätt håll. men de tömmer ju på tok för sällan, min teflonhjärna kan bara inte lagra kom-ihåg-lappar som gäller var fjortondedag, hopplöst. Därför ränner jag, halv påklädd något skymd att buskarna i trädgården, tidigt onsdagsmorgon varannan vecka mitt soptunnemarathon för att få ut den i tid!
Nu har det ju också visat sig att det inte alls jobbar några sopgubbar from hell i Lidköpings kommun, utan snälla "goa gubbar" som gladeligen skuttar ur sopbilen vid precis varenda soptunna och krokar på den manuellt istället. Hoppas kommunen aldrig får för sig att investera i nya morderna sopbilar.

Tpiskt nog så kunde vi igår kväll efter att ha varit uppe tre gånger hos Wilhelm redan kl 10 att han blivit förkyld igen. Nu får vi väl isolera oss ett par dagar, jag hoppas erkligen att han blir någorlunda frisk tills på onsdag när vi ska åka och hälsa på Frida och Stina. En bebisförkylning är något som sätter tålamodet ordentligt på prov, inget är ju riktigt bra, och går det emot hen det minsta låter det som att jorden är på väg att rasa samman. Får vara glad för att det är så fint väder ute iallafall! Väntar på Petra, så ska vi gå till Slädene och köpa ekologiska ägg, och notera att vi inte startar bilen heller. Det kallar jag miljötänk.
Boxningen igår gick hur bra som helst. Wilhelm sov utanför i sin vagn hela tiden och vaknade inte förrän det var slut. Men, vilken träningsvärk jag har idag, orkar knappt flytta fingrarna över skrivbordet. Hur ska detta gå på min hutigtants-gympa ikväll?????

Så, nu var bilen städad och omsorgsfullt dammad, skurad och putsad, Innan jag köpte bilen när Annis hade den var hon så noga med den och kallade den vid namn, Silvia. Måste säga att den sedan vi tog över förlorat lite av sin själ och blivit bortglömd. Men det är det ändring på från och med nu. Silvia is back! och glänser som aldrig förr, ska bara slänga in henne i den guldtvätt också!
Som tur var hade jag ju Wilhelm till hjälp så resultatet blev så fint! Fick flytta runt honom för varje säte man skulla dammsuga, och passa så han inte stack iväg.


Mammas lilla hjälpreda!

Johannes tvättade sin bil och ville ju inte vara sämmre utan att han också kunde ha med Wilhelm och få nått vettigt gjort.



Lite fusk var det ju, eftersom hans bil var utrustad med en perfekt lekhage för Wilhelm att vara i.
Wille passade även på att få sin lilla blåa bil tvättad på samma gång!

Äntligen hemma och börjar rund av den här dagen! Det som redan innan på pappret var en hektiskt dag blev ju inte bättre av att det var fullständig invation på jobbet också! Har inte hunnit sitta ner en enda gång mellan klockan 1 och 8 inte ens gå på toa. Och de som skulle äta lunch klockan 1 när vi kom, gick inte förrän halv 5. Förstå då hur mycket människor det varit och handlat. Måste också säga tt stället nu inte känns riktigt så illa längre. Men om det är för att man kommit in i allt och känner sig mera hemma eller om det är för att man är befriad och vet att man ska sluta kan jag inte lista ut. Alla andra är iallafall ledsna över att jag inte kommer vara kvar, och det känns ju skönt det med, känns som att man är omtyckt då. Nu är det ju så att jag bett om att få jobba Maj månad ut så det är allt ett tag kvar.

Babysången gick bra på Öppnis, men det märktes att inte Wille var van vid det, många av de andra barnen hängde med och visst vad som skulle hända, medans han siktade in sig på att roffä åt sig så mycket nappar som fanns att tillgå!!! Ska verkligen försöka komma iväg ut bland folk med han lite oftare, tror att han behöver det. Efteråt var jag ju tvungen att få något i magen och vi lurade iväg stackars terese och anders på den stressigaste lunchen i mannaminne, kan inte påstå att jag var ett trevligt lunchsällskap, hoppas de har överseende. =)
Sprang sedan till jobbet i ilfart och hann precis.


Wilhelm utanför öppna förskolan i den nya mössan! Gulligt va??

Som inflik till min pyttekakafika idag och kometar till Linda, som igår redan verkade se Viktvadssegern som hemseglad vill jag bara tillägga att jag och syrran nu ikväll cyklat en runda på 1,5 mil. Efter att vi ätit en jättegod pastasallad! vet också att Linda åt en, vad jag kunde se, flottig ägg frukost! Men god såg det ut!

 



Och att jag idag när vi skulle till stan, kom i ytterligare i ett par av mina gamla byxor, som jag inte kom i förra veckan. "-HHhahhha Jag skrattar faran mitt i ansiktet" (ronja rövardotter). Dessa är dessutom i storlek 36 och det var ju med en hel del viljestyrka... Glöm inte att det är vägning imorn också..... Lämmnar då full rapport.
 

Kom på att jag har ju en sån söt bild som bara måste komma in här, som ett alternativ till tvillingvagnen!



Wilhelm och Isabelle i Augusti 2 månader gamla, på öppna förskolan med bara en vagn och två utslagna barn, vad gör man inte!! Mysigt!

Ett av mina tyngsta argument för att detta inte skulle bli en modeblogg var att Kappahl säker inte har kvar de lila mysplychbyxorna på nått gammalt dammigt lager ens som jag drar runt i här hemma på dagarna. så jag kan göra en snygg tipsa-lista om min outfit. För jag måste säga detta, att det spelar verkligen ingen roll hur hiopp och cool man är innan man får barn, och hur många gucciväskor eller pradaskor man äger. För när bebislivet drar in i ens vardagsrum med hull och hår så finns det inget som är heligt längre. Då får allt stryka på foten, så som tv-myskvällar och shoppingluncher med goda vänner, inte heller klädgarderober och vardagsporslinshyllor går säkert. Även om man var en som hängde med i modet och hade koll så slinker man glatt i samma nerspydda mysbyxor som dagen innan. Och förresten det finns ingen gucciväska i världen som skulle kunna rymma alla de pinaler som man BARA måste ha med sig vart man än går med det lilla knytet.
Det jag främst försöker få sagt, och lyssna nu noga kära vänner (Och glöm aldrig bort vart det var ni hörde den bistra sanningen först) är att många av de hygienkoder man tidigare hade med sig själv är som bortblåsta, finns inte mer, när man har bebis på hjärnan och överallt annars också. Jag lovar att när ni en dag själva får barn så kommer ni också trampa vatten allt vad benen bär för att precis orka hålla näsan över vattenytan i modeträsket. OCH, dra runt (i bästa fall) i förra, eller förrförra årets mode, välja kläder som är varma och passar istället för Sofie-trend-tipsade-tunikor. Men då, ha mig och mitt ord i åtanke, det är precis så här det ska vara, och lev med det!!
En annan sak, jag säger inte att det kommer påhoppandes en dag bara och kanske inte heller med en gång efter att man fått barn, men, det kommer att hända. Första dan så orkar/kommer man inte ihåg eller kommer inte ifrån för att duscha och nästa dag tänker du, Idag är det ingen idé att duscha, vi ska ju på kalas imorn, får jag ju duscha på morgonen ändå. Det är då man är inne i det och koderna excisterar inte längre, nästa gång blir det så att man försöker dusha på kvällen innan, för är man bara någorlunda nyförfräshad så kan man ju stänka håret med dänkflaskan och föna till de lite nästa dag. Men kom ihåg att man måste ju tvätta håret mycket tidigt på kvällen för annars kan man ju råka ut för ännu värre missöden, så som sovhår om man går och lägger sig med blött hår. det är ändå värsta sorten, helt oforbart dagen efter, får man ju ändå kliva in i duschen igen. Allt detta för att slippa alternera, på förmmiddagen när man ska iväg nån stans med alldeles för dåligt tid tilltagen, mellan den blixthala duschkabinen och spjälsängen som en galen unge försöker välta för att han kommit på att det är kul att leka hela havet stormar med vaggfötterna. Mammadilleman.....


Jag som tidigare var en sån som fick fullständigt spader om det på mina weet-vaxade ben gick att känna minsta lilla hårstrå sticka upp, har även nu blivit botad mot det. Jag konstaterade förmiddags när jag duschade att benhåren, eller ska jag skriva hårbenen???  iallafall, var så långhåriga nu att de nästan gick att fläta. Och det kommer jag på IDAG, en dag efter babysimmet, då man var iklädd en på tok väl illa vald åtsittande baddräckt som inte alls hade långkalsongben som dykardräckter. Jag är dessutom övertygad om att det i mina armhålor mycket snart kommer att knaka i de små äggen som mamma stork var och la i skatbot.
Det är vad jag kallar självdistans!

Jahaja, då var man inlurad i det här träsket också... Känn dig träffad Emmelie!
Skämt åt sido, tycker verkligen att det ska bli jättekul att få skriva av mig lite... Men vad ska nu hända med min super hemliga datadagbok där jag är självgranskande och ventilerar dagens bekymmer med mig själv. Får väl lägga den på is ett tag, kan jag tro.
Nåväl efter någrannt övertalande av Emmelie om att jag bara måste starta en blogg alldeles omedelbart. Hon ansåg tydligen att vår mailskörd från hennes Usaresa var på tok för rolig att hålla för oss själva.