ekomam

Ja, vad ska man egentligen ta sig till.... Känns nu som att jag ändå är på väg ur en liten svacka som jag måste erkänna att jag nog inte kännt av förrän efteråt. Har inte varit på topp och bara kännt mig stressad och inte med överhuvudtaget där jag är. Har kommit på flera gånger att jag sitter och tittar på vänner som pratar till mig utan att höra vad de säger... Hur konstigt som helst ju. Min teori, som eventuellt inte alls har den minsta verklighetsförankring är att jag inte mår så bra av det nya jobbet, som jag faktiskt inte alls gillar, har nu bestämmt att jag antingen ska sommarjobba någon annanstans eller vara hemma med Wilhelm och bara njuta av en helt ledig sommar. Vilket det inte alls blev förra året. När det väl var dö varmt och fint väder sommaren 2007(sista två veckorna innan kläckning, satt jag med fötterna i en badbalja med iskallt vatten och höll mig mest i skuggan, när jag inte hoppade studsmatta så klart för att få fart på vår lilla kille. När vi åkte in till förlossningen kl 03.00 på natten var det den absolut vackraste morgonen som grydde. När Wilhelm väl är född, senare på kvällen och vid 01,00 natten efter kommer upp på BB Har det börjat ösregna, och detta vet vi ju all, höll i sig riktigt bra. Plus att jag fick komplikationer efter förlossningen och hade svårt att ta mig mellan köksbordet och kylskåpet vissa dagar i två månader. Inte direkt så att man hade lite sommar kvar i en burk på kökshyllan då att kunna plocka fram. Därför känner jag att vi skulle behöva unna oss en riktig sommar i år. Det är tanken på detta som håller mig vid liv nu.
Kanske är det även detta som gjort att det dragit in lite ny energi i Häggesledshemmet. Måste bara få tag i några 35 timmar dygn till så jag hinner, och då vore det väldigt bra om det också gick att ordna så att Wilhelm sover typ 32 av dem, så man inte får så mycket hälp att bära tillbaka allt man flyttar på eller slänga-ut-allt-som-mamma-redan-har-sorterat-hjälp.
Måste öva mig på ögonkontakt också, är uselt dålig på att se folk i ögonen, känner mig så låg och i underläge att jag liksom inte vågar. Skärpning Carolina!