ekomam

Okej, jag erkänner!! Att säga att det funkar för oss med tvättning var annan vecka var kanske att ta i lite, och något jag idag skulle få äta upp. På mitt arbete har vi vår egna byxor och skjorta från jobbet. Detta medför ju då att man måste offra sig ett par byxor, eftersom jag hit tills jobbat två dagar i veckan betyder ju det att det går åt lika många par jeans, denna ekvationen går plus minus noll, på grund av att det är precis lika många jeans som jag har nu i min "mellanstorlek". Typiskt då att det är tvättdagar i det Johanssonska hemmet. Rotar upp det ena paret i ur högen med kläder i liknande kulör, stinker fisk (sedan förra gången jag jobbade). Och det andra paret ser jag precis snurra igång i tvättmaskinen jag startade för fyra minuter sedan. Toppen! Vad gör man nu då, desperat och på vippen redan till att komma för sent???? Provar ytterligare en gång igenom byxorna som gick på en innan man la sig till med 20 kilos övervikt. Hopplöst, fastnar ju vid knäna, så långa tröjjor som kan dölja den glipan finns det ju inte ens..... PANIK verkligen nu, börjar jobba om en halvtimma. Då uppenbarar de sig för mig..-Mina gravidjens, de är jag ju helsäker på att de går på iallafall, hasar i dem och drar upp den enorma mudden som till och med muminmamman skulle ha svårt att fylla ut, åker ner igen, drar åt ett par knapp hål. Åker ner, drar åt ännu mer. De sitter inte kvar där det var tänkte men det blir hur som helst inte en lös tygflärp som hänger ut under tröjan..... Nöjd för tillfället. Rusar ner, river åt mig allt jag ska få med och på med skorna. Men vad nu då?? Vad konstigt det känns.... Inga sockar! Upp igen. Inga sockar i min nya låda i garderoben häller, alla i den tvätthögen som väntar på sin tur nästa gång. Förutom ett stackars inklämt par, svarta. Jo, men okej de blir bra, när jag får upp dem inser jag att det enda paret som går att uppbringa i mitt hem är mina stödstumpor som jag hade det sista när jag jobbade innan Wilhelm.... De får faktiskt duga och till och med kan det nog vara skönt när jag står och går hela dagen på jobbet.
Iväg till jobbet i ilfart och hinner precis!
På vägen kommer jag att tänka på att nu står jag här igen, iklädd full mundering, frivilligt! Jag som avskydde de där kläderna som pesten och rabblade ett mantar för mig själv var enda jä..la dag jag tog på mig dem! -"så ja, det är bara till bebisen kommer, sedan ska vi bränna dessa kläder på bål!!!" om och om igen! Behöver jag nämna hur det gick med den häxbranden???
Bekänner även att stödstumperna gjorde susen för benen idag på jobbet, en av de värsta arbetsdagarna jag varit med om.
Och Jag sa upp mig!!! Jippi!