ekomam

Helt plötslig så blev fadern i den här familjen inkallad till sin svärfar för chaufföring ikväll, och jag blev själv hemma. Direkt kännde jag att jag skulle ringa nån kompis som kunde komma och hålla mig sällskap, men sedan kännde jag att -Gud vad skönt, bara jag för mig själv (eftersom vår son inte är mycket till sällskap, utan redan gott och lagt sig) Faktiskt till och med tråkigare än sin far att umgås med kvällstid.

Varenda kväll har jag ambitionen att vi ska gå och lägga oss tidigt för att vakna utvilade och pigga, fulla med erergi. Börjar därför redan tjata vid halv tio om läggdags, men nähänä, det går inte hem på herr Kananen, vid tjugo över tio lessnar jag på att tjata och går själv och börjar göra mig iordning för sängen.... ungefär sju minuter senare hör jag dova snark nerifrån soffan. Och vem hittar jag inte där?? Jo han som i över en halvtimma bedyrat att han inte ALLS är trött och vill gå och lägga sig. Assur blir man då, släcker över allt och borstar tänder hårt i ilska, lägger sig, visseligen ihop efter många om och men, med Johannes snarkande efter 10 sekunder på kudden och jag med så mycket ilskeadrenalin att jag vänder och vrider på mig till klockan visar ny dag! Typiskt, och Wilhelm skiter ju i det nästa morgon kl 06:45!! kanske skulle börja tälta ute i trädgården nu när det är lite bättre väder, så man får vara ifred???