Tårarna faller sakta.....
...ner för en (20 cm längre) otroligt stolt mammas kinder!!!
Wilhelm har ju varit inne i en våga-vägra-säga-pappa-period, När vi har fört johannes på tal eller sagt:kan du säga PAPPA, så gör han bara ett smackljud med munnen. Förövrigt så var det ju pappa han sa det allra första men sedan bara struntade i det. Cillas översättning från Willespråk har varit att johannes kanske brukar göra så (smackljud) ofta och att han förknippar det med honom. Det här är ju någonting som jag inte alls tror på. Hahha! Utan min förklaring är att han nog tycker sin pappa är en liten knäppis!!! Så måste det ju bara vara, eller hur???
Nåväl, igår var ju Johannes helledig och var hemma när Wilhelm vaknade, jag smygvaknade och låg och lyssnade på han ett tag. Så ställde han sig upp och ropade på johannes och inte mig den här morgonen. -Paapa Pa Pa Pappa osv... Var ju genast tvungen att försiktigt väcka Johannes så han fick hör att han ropade på honom.
Senare under dagen när vi skulle äta lunch trodde jag att Johannes var ute i hallen och hörde mig och Wilhelm i köket. Så jag sa till Wilhelm: -Kan du hämta pappa och säga till han att det är mat. Då pekade han mot ytterdörren och sa: -Pa Pa Mmmmm! Är han inte för begåvad ändå, två stäviga meningar redan!!! Då föll det allt en tår på den lilla mamman.
Så stolt man kan bli va!!
Glassfriden förstörd!
Antar att det nu blir svårt att få ha nån glass ifred i sommar.
Hmmmmm... vad kan det här vara för något!!!!
Mmmmmmmmm......MERA!!!!
Långpromenad!!
Därför hade vi som eftermiddagsprojekt i går att ta oss hela familjen iväg till postlådan och hämta tidningen (fattar egentligen inte varför tidningsbuden går upp typ 2 på natten och kör runt till alla låder, när man ändå inte hinner läsa tidningen förrän på kvällen) Eller finns det folk i Sverige som har en lugn stund på morgonen kanske??
Nåväl, detta 100 meters marathon tog ca 25 minuter, blir nog ingen rekordsprinter av Wille direkt, men han kanske blir bra på nått annat. En riktigt glad skit var han i alla fall, och stolt när han fick gå själv..
En riktig sommardag!
Det var till och med så fint väder att man kunde hänga ut tvätten. Bytte ju även i sängarna och passade på att hänga ut sängkläderna på vädring, det är en lyx som vi inte är bortskämda med att kunna göra.
Sedan hade jag ju en otroligt duktig hjälpreda också.
Självklart hade jag gjort en av de längsta listorna på flera veckor som skulle hinnas med idag. Och då vägrar Wilhelm för första gången att sova förmiddag! Konstigt, vi försökte med alla knep och allt under protest. Så det fick bli att ha med honom på alla mina bravader så gott det gick istället.
En balansgång som skulle tilldela vilken karl som helst Nobelpris!
Ute Lördag!
Känns verkligen inte som att vi har hunnit njuta så mycket av vädret nu när det äntligen är något sånt att prata om, men idag, har vi tagit revansch. Varit ute precis hela dagen, hela familjen, Wilhelm stortrivdes i gräset.
Pappa har varit här också och hjälpt till med reparationen av jordfräsen. Givetvis var det en del grejjer som behövde köpas nya, som så klart inget gick att få tag i, i dag.
Det ska böjjas i tid, det som krokigt ska bli!!
Lekparksväder!
Som tur var igår när vi vaknade så var Wilhelm mycket bättre från sin förkylning, så vi kunde åka till Frida och träffas med föräldragruppen. Theres och Isabell kom ju också så klart. Jättetrevligt att vi kan träffas så här och se hur barnen gör nya framsteg...
När det nu är så himla fint väder så vore det ju dummt att inte vara ute, och vore väl bättre än att passa på och gå till en riktigt lekpark??? Något som för oss andra lantisar känns riktigt exklusivt. Isabelle gillade verkligen att gunga och tjöt riktigt av skratt, Wille tyckte det var ok men inte mer direkt. Sanden var godare att smaka på. 
Frida gungar med Isabelle
Medans Wilhelm gungar i barngungan!
En stor bedrifft nu för tiden när de är så rörliga allihop är att få dem på en och samma bild!
Wilhelm, Stina och Isabelle!
Snorbusar!
Tpiskt nog så kunde vi igår kväll efter att ha varit uppe tre gånger hos Wilhelm redan kl 10 att han blivit förkyld igen. Nu får vi väl isolera oss ett par dagar, jag hoppas erkligen att han blir någorlunda frisk tills på onsdag när vi ska åka och hälsa på Frida och Stina. En bebisförkylning är något som sätter tålamodet ordentligt på prov, inget är ju riktigt bra, och går det emot hen det minsta låter det som att jorden är på väg att rasa samman. Får vara glad för att det är så fint väder ute iallafall! Väntar på Petra, så ska vi gå till Slädene och köpa ekologiska ägg, och notera att vi inte startar bilen heller. Det kallar jag miljötänk.
Boxningen igår gick hur bra som helst. Wilhelm sov utanför i sin vagn hela tiden och vaknade inte förrän det var slut. Men, vilken träningsvärk jag har idag, orkar knappt flytta fingrarna över skrivbordet. Hur ska detta gå på min hutigtants-gympa ikväll?????
Silvia is back!
Så, nu var bilen städad och omsorgsfullt dammad, skurad och putsad, Innan jag köpte bilen när Annis hade den var hon så noga med den och kallade den vid namn, Silvia. Måste säga att den sedan vi tog över förlorat lite av sin själ och blivit bortglömd. Men det är det ändring på från och med nu. Silvia is back! och glänser som aldrig förr, ska bara slänga in henne i den guldtvätt också!
Som tur var hade jag ju Wilhelm till hjälp så resultatet blev så fint! Fick flytta runt honom för varje säte man skulla dammsuga, och passa så han inte stack iväg.
Mammas lilla hjälpreda!
Johannes tvättade sin bil och ville ju inte vara sämmre utan att han också kunde ha med Wilhelm och få nått vettigt gjort.
Lite fusk var det ju, eftersom hans bil var utrustad med en perfekt lekhage för Wilhelm att vara i.
Wille passade även på att få sin lilla blåa bil tvättad på samma gång!
Johannes nya oro!!
Lustigt nog igår när jag kom hem efter jobbet så sa Johannes att Wille tyckt väldigt mycket om att leka med hårfönen som låg slängd på golvet, var då tvungen att berätta den tidigare insidenten, och nu är undar vi om det är befogad oro för pojkens framtid??? Kanske kommer han gå i faddermamma-Johannas fotspår och bli make up artist en dag!!
Befogad oro????
Tittut!
Var är Wilhelm tro???
Tittut!!!
Skaffötters!
Kom på att jag har ju en sån söt bild som bara måste komma in här, som ett alternativ till tvillingvagnen!
Wilhelm och Isabelle i Augusti 2 månader gamla, på öppna förskolan med bara en vagn och två utslagna barn, vad gör man inte!! Mysigt!
Lär sig själv att kravla upp på kanten
Man blir så trött av klor
Morfar följde med och skrutteluttade idag som vi kallar det, efter skrutteluttelej sången som sjungs varje gång. Som småbarnsmödrar i största almänhet har man ju en benägenhet att få sådana där fåniga små låtar att fastna värre är två komponetsklister på hjärnan. Kan ju även ha med att göra att det är så tomt för övrigt så att om man väl hör något sådant smått trallvänligt så får det liksom eka runt fritt där inne!! Eller jag vet inte
Måste säga att jag nu tror jag växt 5 cm på efetrmiddagen här,Wilhelm simmar ju helt själv runt nu i basängen med chereks ringarna, spänner bara fast dem runt armarna och sedan paddlar han som en liten blå, bildbevis:
Så här glad med Morfar
