ekomam

Johannes är så stolt att Wilhelm och han nu kan ta promenader runt på ägorna här. Pratar faktiskt helt oavbrutet om det och är otroligt ivrig med att berätta om Wilhelms uthållighet och nya upptäckter så fort jag skulle råka lämna hemmet i 25 samanhängande minuter.
Därför hade vi som eftermiddagsprojekt i går att ta oss hela familjen iväg till postlådan och hämta tidningen (fattar egentligen inte varför tidningsbuden går upp typ 2 på natten och kör runt till alla låder, när man ändå inte hinner läsa tidningen förrän på kvällen) Eller finns det folk i Sverige som har en lugn stund på morgonen kanske??

Nåväl, detta 100 meters marathon tog ca 25 minuter, blir nog ingen rekordsprinter av Wille direkt, men han kanske blir bra på nått annat. En riktigt glad skit var han i alla fall, och stolt när han fick gå själv..