ekomam

...ner för en (20 cm längre) otroligt stolt mammas kinder!!!
Wilhelm har ju varit inne i en våga-vägra-säga-pappa-period, När vi har fört johannes på tal eller sagt:kan du säga PAPPA, så gör han bara ett smackljud med munnen. Förövrigt så var det ju pappa han sa det allra första men sedan bara struntade i det. Cillas översättning från Willespråk har varit att johannes kanske brukar göra så (smackljud) ofta och att han förknippar det med honom. Det här är ju någonting som jag inte alls tror på. Hahha! Utan min förklaring är att han nog tycker sin pappa är en liten knäppis!!! Så måste det ju bara vara, eller hur???

Nåväl, igår var ju Johannes helledig och var hemma när Wilhelm vaknade, jag smygvaknade och låg och lyssnade på han ett tag. Så ställde han sig upp och ropade på johannes och inte mig den här morgonen. -Paapa Pa Pa Pappa osv... Var ju genast tvungen att försiktigt väcka Johannes så han fick hör att han ropade på honom.

Senare under dagen när vi skulle äta lunch trodde jag att Johannes var ute i hallen och hörde mig och Wilhelm i köket. Så jag sa till Wilhelm: -Kan du hämta pappa och säga till han att det är mat. Då pekade han mot ytterdörren och sa: -Pa  Pa Mmmmm! Är han inte för begåvad ändå, två stäviga meningar redan!!! Då föll det allt en tår på den lilla mamman.
Så stolt man kan bli va!!