Hormonstinn...

Det är något som inte alls är som det ska i min kropp för tillfället. Ja, förutom att min barnmorska ringde imorses och sa att de hittat bakterier på min urinodling då....
Så är jag nu så hormonstinn att jag bara stortjuter så fort det är minsta lilla... Det började nog igår när Jenny skrev att vattnet gått för henne, sedan har jag inte kunnat jobba och varit jätte nervös, sovit konstigt i natt, eller typ inte alls. Storgrät som tidigare nämn över hunden igår, gråt imorses på väg till bilen, först för att Wilhelm skrek för första gången när jag åkt ifrån han och sedan för att han vinkade så glatt i fönstret när jag åkte iväg. När jag närmade mid Lidköping kom jag att tänka på David och Jenny igen och började gråta för att de aldrig hörde av sig. Sedan när David äntligen gjorde det, grinade jag för det. När jag nu på kvällen skulle skicka tillbaka till honom grät jag medans jag skrev smset osv.... Kan det vara tjejhormoner kanske??? Sån här var jag absolut inte med Wilhelm i magen. Har nu också konstaterat att det måste vara små pyttesparkar som jag känner, faktiskt ett par just nu.

Uppdatering på knytte!

Igår när vi skulle iväg på bröllop måste jag säga att min garderob gjorde mig en aning förvånad. Eftersom jag forfarande inte haft hjärta att göra mig av med alla mina kläder som har blivit för små och trånga så hänger det kvar enstaka plagg för beskådning. Och igår ville man ju piffa till sig lite när vi ändå skulle iväg på bröllop och allt. Då fick jag syn på min favvis kjol som sedan länge länge tillbaka inte går att knäppa i midjan, drog på mig den och skulle kolla hur högt upp jag behövde dra den för att kunna knäppa, hamnade precis perfekt för att var aen super mammakjol, ska nog bo rästen av den varma delen den här graviditeten i den tror jag..... Och magen har ju som redan komenterats här, växt iväg till otänkliga omfång redan i vecka 17. Inser att jag nog måste hålla igång ordentligt denna gången för att inte svälla ut över hela Häggesled..... Ultraljudet väntar här näst den 15:de, då hoppas vi på ett datum så långt ifrån jul man bara kan komma, och gärna år 2009 också.
Tyckte mig förresten igår också, känna en pytte, pytte spark. och ett par idag.... Kanske att det var det, läste ju att det är vanligare att man känner igen sparkarna andra gången och kan på så sätt veta att det är det mycket tidigare...


Så här svullen och solbränd gick jag utspökad på bröllop igår. Notera även min nya fina bonnabränna jag lagt till med dagen till ära efter två timmar på gräsklipparen.

Nyare inlägg
RSS 2.0