ekomam

Idag har jag varit jordens, eller universums, sämsat mamma!!!! I natt ick ingen av oss sova någonting. Wilhelm har sått upp i sängen och skrikit och hostat, helt tröstlös. Både jag och Johannes försökte ha honom i vår säng och somna om honom, men var likadant så fort vi la ner honom igen. Till slut la han sig ner av utmattning och sov, måste erkänna att jag var så trött att jag nästan var arg på honom. Sa med bestämnd röst till honom att stoppa in nappen och lägga sig ner. Fy vad dåligt man mår efter det. 

Sedan vaknade vi inte förrän tjugo över 9, och det känndes fortfarande som någon stod och slog mig i huvudet med en klubba. Kom dessutom på att jag och SArah skulle mötas halv tio för vår promenad. Fick så klart avstyra detta pga. av tröttheten och mitt dåliga humör. 

Wilhelm åt absolut ingenting idag heller. Fyra skedar gröt till frukost och två med potatis till lunch, stackars liten, liten!! ALlt mitt tålammod rann över när han satt och måttade med den ena armen mot skeden när jag försökte mata honom, så jag bara grät. Dels för att jag var så trött och inte orkade mera, och dels för att jag är orolig för honom.
Han har jättemycket fula utslag över HELA kroppen. Runt munnen och där blöjan sitter är det värst, nästan som öppna sår. Känns hemskt att byta på honom och behöva torka med tvättlapp.  
Med stora tårar på kinderna, sa jag inte ett ord, utan bar bara upp han till sin säng och la honom, struntade i köket som såg ut som usama varit på elva kaffe med sin kompisar. Sedan sov han till halv fyra när jag väckte honom. Stackarn, helt utmattad och hängig.

Själv la jag mig en på soffan och sov en timma medans. Det var välbehövligt vill jag lova. Efter det känndes det riktigt bra igen. Men det dåliga samvetet gnager.

Johannes kom hem och utryckte fortsatt oro för hans prickar, ringde pappa som sa att vi skulle ringa sjukvårdrådgivningen. Gjorde så också, och där sa de att han behövde ju verkligen tittas på, MEN. Hon fick inte boka in patienter innan 16:00 på jouren, och nu var ju klockan tjugo i. Så om jag kunde vara snäll och ringa om en halvtimma igen..... VAd är det här för u-land  vi lever i???? Hade hon inte bara kunnat ta mina uppgifter och skriva in honom på en tid när klockan slog 16 och ringa och berätta när vi skulle komma in???

Ringde igen iallafall och fick en tid klockan 18. Skulle väl gå, eftersom Wille sov så lång eftermiddag. Johannes fick faktiskt ta det besöket. Jag är med honom HELA dagarna, alla BVC besök sköts på fm för att JOhannes ska slippa och allt annat som jag hela tiden har koll på. Han är faktiskt förälder han med.... Känns som att vi kanske är en lite mordern familj ändå. Tyckte det var onödigt att vi skulle åka både två, även om jag skulle vilja varit med.

SÅg chansen att hinna ikapp lite under tiden också. Och vad det gick här hemma så fort de klivit utanför dörren. Skurade upp i hela köket, dammsög och moppade golvet (välbehövligt). Sedan sken allt så fint. Tände till och med lite ljus nu i kväll och la duk på bordet, och nya blommor. Så snyggt ska jag alltid ha det i köket från och med nu.

 

Johannes och Wilhelm var hemma igen vid sju, utan att ha blivit det minsta klokare på vad det kan vara. Det enda är att vi kan utesluta halsfluss och skarlakarnsfeber som de trodde först. Sänkan visade tydligt att han hade en virus inflammation i kroppen, men mer kunde inte komma fram till. Hur som helst så har han ju något virusrelaterat, vilket tyder på att han smittar och inte bör träffa andra barn. Framför allt inte "Albinsarna" som är så små. Så det var bara att ställa in alltihop på lördag och hoppas på att han snart blir bättre.

Gjorde ju mig lite lugnare i all stressen att hinna med inför festen ändå. Men mammaoron är kvar. Nu får han äta vad han vill, bara han blir bättre, Johannes köpte saftsoppa till han idag som storgillades, och frukt går fortfarande ner och "inga" (välling). Så vi får väl hålla oss till så länge. Ska hoppa i sängen nu och drömma om en lååååång natts sammanhängande sömn!!!