ekomam

Det finns egentligen bara två känslor som jag hade önskat att jag antingen hade i pillerform eller på en burk att andas in. Det ena, är så klart euforin precis efter förlossningen. För inte tror jag att jag någonsin haft så gott självförtroende och varit så odödlig som just då. kändes ungefär som att jag helt själv skulle kunnat förändra och bygga om hela världen. Synd att den släppte efter någon dag.

Den andra kännslan är den som råder här hemma just precis i detta nu. Du vet när man levt i totalt kaos och så börjar plötsligt allt ordna upp sig. Nästan lika välsignande som när molen äntligen särar på sig och släpper igenom de första solstrålarna efter ett riktigt ordentligt åskoväder. Så fräch och nyskapande var länge sedan jag kände mig.

Efter att jag varit på Cafét och hjälpt till idag, en hård dag!!! Så kom jag hem helt slut och orkade knappt inte ens bära in matkassarna själv. Damp ner i soffan, och kunde gott och väl blivit kvar där precis hela kvällen, om det inte hade varit för mjölken som stod och surnade i kassen på köksgolvet. Så reste jag mig trevande och packade in alla varor, och sedan var det som det bara drog in en böljande vind igenom hela kroppen. Tänkte för mig själv: "nähänä, det är idag, och just nu, det ska hända grejjer!!!" Så jag har nu rensat ur hela förrådet bakom vårt sovrum, dammsugit noga och skruvat upp ett helt gäng med hyllor.
Ska sortera iordning på alla klädstorlekar till Wilhelm och plocka ner i den nya fina lådorna jag köpte på Ikea. Sedan väntar de båda garderoberna vid barnrummet och röjja ur själa rummet också.... Så kan vi börja riva sedan!! Men det överlåter jag allt på framtiden ett tag till!

Men fattar ni eller, jag håller ju på att få ordning på någonting åtmindstonde i mitt liv, och mer komma skall....