ekomam

Eftersom vi väntade besök av banktanten på måndagförmiddagen, så vare det bara att kliva upp. Den nya Wilhelm-vakna-av-sig-själv-tiden är ju runt sju, jäkla vintertid, komma och förstöra mina sovmornar på det där sättet.
Hade på schemat att jag skulle hinna dammsuga av en gång till och baka något att bjuda på till kaffet.

Slängde ihop en något hemmablandad kärleksmumskaka ihop med Wilhelm. Ååååå vad roligt han tycker det är att få vara med när man grejjar. HAn stod på sin stol brevid och vispade och öste med decelitermått m.m. Men när jag startade elvispen, då sprang han ut i hallen och ställde sig och tryckte. Fick locka fram honom med ett litet provsmak på smeten. Och det skulle jag aldrig ha gjort, han var helt tokig sedan, hoppade upp och ner på sin stol och for runt i alla bytterna.

Så fick han slicka lite på slickepotten när vi var klara, det är allt lycka det. Och jag är så lycklig också, det är precis det här som gör livet värt att härda ut. Få honom att uppskatta de där pyttesmå sakerna som vi gör tillsammans. Mmmmm... Min lille Wille kille!