Kalashelg!!
Som sagt var, det blev en fullspäckad helg den som gått. Byggdegårdsfest på fredagen och Terese 30 års kalas i lördags!
Jättetrevligt hade vi, Frida och Magnus kom hit lite innan vi skulle åka, så inväntade vi tidpunkten för när "fint folk kommer". Missade nog den tyvärr kanske med en fem minutare, men vi tar oss till nästa gång. Och förresten som småbarnsförälder så tycker jag man per automatik har en kvart dicpans vad det gäller tider att passa.
Hur som helst, kalaset var toppen, supergod mat och trevligt sällskap.
Dessvärre, när man ger sig ut bland onycktra människor i det tillstånd som jag befinner mig i så är man ju inte där i egen hög person, utan mer som en attraktion. ALLA som har det minst lilla innanför västen, går i cirklar runt en och kommer innom snar framtid fram och frågar om de får känna på magen. Och vad ska man då svara???? Nääää, ditt äckel det är klart att du inte får. Situationen blir, om möjligt, ännu pinsammare då. Så det är bara att stå kvar snällt och vänligt, lotsas som det inte bekommer en det minsta att precis vem som helst håller på och tar i en!!
Kvällen eviga mening var. "Nästa låt är punk!" eller "NU bara det måste komma en punklåt" 339: de gången som dessa rader kommer ur JOhannes mun, vet man inte riktigt om man vill vika sig av skratt, eller klå upp honom efter noter. Men snacka om att det blev jubel när trubaduren äntligen drog av 800 grader!
Bildbevis!!!
Var faktiskt uppe riktigt många gånger och gungade med i tonerna till trubaduren. Just då kännde jag inte alls av att jag var gravid. Som tex. kvällen innan när jag tyckte det verkade som att bebisen försökte ta sig ut ur magen via revbenen.
Johannes var bara tvungen att invänta nattamaten (korv) innan vi kunde ge oss i väg. Men den måste ha varit dålig, för när vi släppt av Magnus och Frida så ville han absolut stanna och lägga den vid en busshållsplats..... :) Stackars lilla hjärtat som bara inte tål att åka annat fordon än trampcykel med alkohol i kroppen.
Söndagen var jag mer bakis än någonsin. Vilket jag räknar som en bedrift utan att ha druckit en enda droppe på typ två år! Lät dagen gå i sitt lugna mak, johannes föräldrar var här och sedan var det dags för gympa på kvällen.
Ska säga att en del skaer är riktigt motiga, men det känns ändå så himla skönt att verkligen ta sig dit och hänga med på passet någorlunda!
Jättetrevligt hade vi, Frida och Magnus kom hit lite innan vi skulle åka, så inväntade vi tidpunkten för när "fint folk kommer". Missade nog den tyvärr kanske med en fem minutare, men vi tar oss till nästa gång. Och förresten som småbarnsförälder så tycker jag man per automatik har en kvart dicpans vad det gäller tider att passa.
Hur som helst, kalaset var toppen, supergod mat och trevligt sällskap.
Dessvärre, när man ger sig ut bland onycktra människor i det tillstånd som jag befinner mig i så är man ju inte där i egen hög person, utan mer som en attraktion. ALLA som har det minst lilla innanför västen, går i cirklar runt en och kommer innom snar framtid fram och frågar om de får känna på magen. Och vad ska man då svara???? Nääää, ditt äckel det är klart att du inte får. Situationen blir, om möjligt, ännu pinsammare då. Så det är bara att stå kvar snällt och vänligt, lotsas som det inte bekommer en det minsta att precis vem som helst håller på och tar i en!!
Kvällen eviga mening var. "Nästa låt är punk!" eller "NU bara det måste komma en punklåt" 339: de gången som dessa rader kommer ur JOhannes mun, vet man inte riktigt om man vill vika sig av skratt, eller klå upp honom efter noter. Men snacka om att det blev jubel när trubaduren äntligen drog av 800 grader!
Bildbevis!!!
Var faktiskt uppe riktigt många gånger och gungade med i tonerna till trubaduren. Just då kännde jag inte alls av att jag var gravid. Som tex. kvällen innan när jag tyckte det verkade som att bebisen försökte ta sig ut ur magen via revbenen.
Johannes var bara tvungen att invänta nattamaten (korv) innan vi kunde ge oss i väg. Men den måste ha varit dålig, för när vi släppt av Magnus och Frida så ville han absolut stanna och lägga den vid en busshållsplats..... :) Stackars lilla hjärtat som bara inte tål att åka annat fordon än trampcykel med alkohol i kroppen.
Söndagen var jag mer bakis än någonsin. Vilket jag räknar som en bedrift utan att ha druckit en enda droppe på typ två år! Lät dagen gå i sitt lugna mak, johannes föräldrar var här och sedan var det dags för gympa på kvällen.
Ska säga att en del skaer är riktigt motiga, men det känns ändå så himla skönt att verkligen ta sig dit och hänga med på passet någorlunda!
Kommentarer
Trackback
